Ikonen: Roger Moore – stilig livet ut
I varje nummer hyllar King de stilfulla männen som skapade myter och levde som legender. Denna månad hyllar vi Roger Moore.
För många är och förblir Roger Moore mest känd som James Bond. Det är synd. Rollen var långt ifrån hans bästa, och de flesta konnässörer föredrar i vilket fall som helst Sean Connery, trots att Moore är den som spelat agent 007 längst av alla. Connerys Bond låg närmare författaren Ian Flemings originalgestalt, en figur som både kunde utstråla våld och fara men ändå passade bra i rollen som hjälte. I Moores form blev Bond en helt annan: en urbrittisk gentleman med överklasskänsla, charm och humor, avgjort mer könlös trots de många plumpa ord-vitsarna och påföljande underförstådda sexscenerna.
Att det blev så berodde på ett antal faktorer. Dels tidsandan: Moores Bond tillhörde 70- och 80-talet, då populärkulturen blev ytlig, glättig, besatt av tekniska landvinningar och av allt som var nytt och fräscht. Moores Bond bar ju till och med Seiko på handleden under större delen av sina tolv år, och inget ont om Seiko, men på James Bonds handled har märket ingenting att skaffa. Dels åldern: Moore är den äldsta av alla Bondskådisar: 45 när han först tog rollen, 57 när han tackades av. Som action-skådespelare var han aldrig särskilt trovärdig. Den sista faktorn som formade Moores Bond var Moore själv, eller rättare sagt hans cv. Han valdes på grundval först och främst av rollen som Simon Templar i Helgonet – vilken han spelade mellan 1962 och 1969 – och som lord Brett Sinclair i den avsevärt mer kortlivade serien Snobbar som jobbar (som floppade i USA men som nämns med andakt i Sverige än i dag). Moore spelar mer eller mindre samma roll i båda serierna, man visste att han kunde leverera, och manusen till hans samtliga Bondfilmer skrevs med detta i åtanke. Moore beställde heller aldrig någon Vodka martini skakad och inte rörd. Han körde aldrig Aston Martin.
Roger Moores James Bond var aldrig riktigt James Bond lika mycket som han var Roger Moore.
Rollen som Bond gjorde icke desto mindre Moore till en av världens högst betalda skådespelare, och en av de mest berömda. Den demolerade också hans rykte som skådespelare. Hans Bondtolkning visade sig vara tacksam att parodiera, och den har drivits med ymnigt ända sedan 1973. Som en äkta gentleman tog Moore för vana att bemöta all kritik med komisk självdistans, och berättade att han i rollen som Bond använde sig av tre olika ansiktsuttryck:
– Dels när jag höjer på högra ögonbrynet, dels när jag höjer på vänstra ögonbrynet, och dels när Jaws tar strypgrepp på mig, då båda ögonbrynen är nere.
För den som är intresserad finns det mer Roger Moore att upptäcka, dock. Han har rent av gjort roller där han har skäggstubb. 1970 års The Man Who Haunted Himself räknas oftast som hans främsta insats som skådespelare, liksom andra världskrigs-dramat The Sea Wolves.
Men modet, då? Inte det fysiska – Moore gjorde inte sina egna stunts – utan det man bär utanpå kroppen? Där var Roger Moore alltid oklanderlig. Sean Connery må ha sett fantastisk ut i smoking, men Roger Moores stil tillät sådana fantastiska utsvävningar, och det långt in i ett av den moderna tidräkningens mest smaklösa decennier. Till sina första två Bondfilmer, Leva och låta dö från 1973 och Mannen med den gyllene pistolen från året därpå, tog Moore med sig samme skräddare som ekiperat honom både i Helgonet och Snobbar som jobbar: Cyril Castle, vars etablissemang var beläget på Conduit Street i London vägg i vägg med den skräddare som sytt Connerys Bondkostymer, Anthony Sinclair. Sinclair var konservativ, medan Cyril Castle var mer äventyrlig. Moores tidiga Bond briljerar bland annat med utsvängda kostymbyxor och dubbelknäppta kavajer, någonting som endast föregångaren George Lazenby -tidigare vågat sig på. Cyril Castle sydde gärna i aningen mer vågade tyger som mohair och silke. Från Älskade spion och framåt byttes brittiskt mot italienskt: Moores nye skräddare blev Angelo Vitucci, och stilen förändrades till en ikonisk 70-talslook. Med 80-talet kom den sista av Moores Bondskräddare, och den yrkesman som därefter skulle bli Moores personliga skräddare ända fram till sin bortgång 2008: Douglas Hayward. Det blev en återgång till det klassiskt brittiska, och Hayward brydde sig gudskelov heller inte ett dyft om de förfärliga trender som förmörkade samtiden. Raka ben, smalare än tidigare, mjuka axlar på kavajerna. Flanell. Kritstreck. Udda sportblazers i tweed. Även om Moore i dag mest är förknippad med Angelo Vitruccis tidvis kitschiga 70-talsmunderingar var det Hayward som gjorde honom snyggast, i kostymer som med några få korrigerande stygn inte skulle sett sämre ut i dag än de gjorde då det begav sig.
Så kopierar du stilen
Moore har bland annat själv erkänt att han aldrig haft på sig ett par jeans, någonting som säger en hel del om hans livsstil. Även om vi är få som i dag kan hävda samma sak är det inte för sent att bättra sig.
1. Oklanderlig sidbena och slätrakat anlete.
2. Höjt ögonbryn vid ekivoka tillfällen.
3. Dubbelknäppt vit smoking och fluga.
4. Polotröja – håll stilen i oömma kläder när det blåser snålt.
5. Safarijacka – oundgänglig på farliga uppdrag i varmt klimat. Utan att ge avkall på slipsen, helst.
Sällskapet
Audrey Hepburn
Motspelerska under den tidiga karriären som kom att bli en nära vän och kollega i mycket av Moores välgörenhetsarbete.
Prinsessan Lilian
God vän till Moores fjärde hustru. Ömsesidigt tyckte fattades, och Moore besökte regelbundet prinsessan för en kopp te med bullar när han hade vägarna förbi Sverige. Moore höll tal vid minnesceremonin över prinsessan i Engelska kyrkan 2013.
Sean Connery
Blev goda vänner, inte minst eftersom en roll som inte gått till den ene ofta gick till den andre. I den dagbok över inspelningen av sin första Bondfilm Leva och låta dö som kom att ges ut i tryck tackade Moore spetsfundigt Connery särskilt i sin dedikation: "For Sean Connery – with whom none of this would be possible".
Moore år för år
1927: Föds som Roger George Moore i Stockwell, London. Faderns yrke: Polis.
1945: Uppmärksammas för sitt fördelaktiga utseende i samband med att fadern deltar i en utredning av ett inbrott hemma hos en regissör, och får en statistroll.
1946: Rycker in i det militära och tjänstgör som officer i Västtyskland. Muckar med kaptens grad.
1946: Gifter sig med sex år äldre isdansösen Doris Van Steyn.
1950: Försörjer sig som klädmodell i försöken att slå igenom som skådespelare.
1952: Gifter sig för andra gången, nu med tolv år äldre sångers-kan Dorothy Squires.
1961: Gifter sig för tredje gången, med kollegan Luisa Mattioli. Giftermålet blir sju år försenat efter att hans tidigare fru vägrat att gå med på skilsmässa.
1962: Gör succé som Simon Templar i Helgonet.
1971: Spelar Brett Sinclair i Snobbar som jobbar.
1973: Gör rollen som James Bond för första gången.
1978: Emigrerar från hemlandet till Monaco, av allt att döma av skatteskäl.
1993: Gifter sig för fjärde gången med svenskfödda men danskbördiga Kristina "Kiki" Tholstrup.
1993: Diagnosticeras med prostatacancer, men repar sig.
2017: Går bort i sviterna av cancer i sitt hem i Schweiz.
