Örjan Ramberg i King

Skulle du jobba enbart med teater om det var bättre betalt?
– Ja, det skulle jag nog. Filma är kul, men det är ett jävla slit. Man ska upp klockan sex varenda jävla morgon, åka ner och ställa sig i någon björkdunge med någon dum jävla regissör och höra på något oerhört förnedrande. Och man har ingenting att säga till om.

Ångrar du många jobb som du gjort?
– När det gäller 95 procent av allt jag har varit med i utanför teatern har jag efteråt tänkt ”va fan skulle jag göra det där för?” men 70 procent av allt det där gör man för att hålla näsan ovanför vattenytan. Visst kan man leva på teaterlönen, även om den inte är hög, men har man skaffat sig en viss standard vill man gärna behålla den. En del kollegor tackar ja till allt som har med tv, film och reklam att göra. Dels för att de är linslöss, dels för att det är så bra betalt. Jag säger inget om det, men jag kan inte göra det eftersom jag skulle spy på mig själv.
Har du sett ”Sökarna” där du spelar rektor?
– Nej, det har jag inte gjort. Borde jag göra det?
Det vill jag starkt avråda från.
– Jag misstänkte nästan det. Men jag minns en lustig händelse från den tiden. Jag stod i en karusellkö på Gröna Lund med min son August som var liten då. Så kommer det fram en blekfet kille och ställer sig jättenära och säger ”nu är du inte så kaxig, va, rektorn?”. Jag fattade ingenting och stämningen blev lite hotfull så min son började gråta. Sedan kom killen tillbaka senare och frågade om det var jag som spelade rektorn i ”Sökarna” och först då förstod jag vad han pratat om.

Är du avundsjuk på Stellan Skarsgård och Peter Stormare som gör karriär i Hollywood och tjänar miljoner på filmer sämre än dem som Daniel Fridell gör?
– På pengarna, men inte det andra. Stellans grejer har jag sett och jag är fylld av beundran för vilken språkbegåvning han är. Du anar inte hur mycket han får jobba för att fixa det där och det gör han med den äran. Men nej, jag skulle inte vilja byta med dem.
Har du varit nära att lägga av någon gång?
– Nej, för jag har aldrig behövt gå arbetslös. Dessutom är det så att när jobbet är roligt är det väldigt roligt. Samtidigt har jag många gånger tyckt att det har varit sanslöst tråkigt och inte resulterat i någonting, att man stått stilla. Man kan gå till en teater och mer eller mindre gömma sig där och tacka ja till än det ena, än det andra. Och så går åren. Man måste våga tacka ja till sådant som vid första anblicken inte känns helt självklart.
Hur är det med avundsjukan mellan kollegor?
– Det ligger i yrkets natur. Går man och ser en kollega som gör en roll man själv hade velat göra så sätter man igång en process där man börjar tänka ”hur hade jag gjort det där?” och ”skulle inte jag över huvud taget gjort det mycket bättre?” Därför brukar jag aldrig tro på manliga kollegor i min ålder som kommer fram och säger att jag var bra, för jag anar att de kanske menar något annat.

Av: Text: Andreas Utterström, Foto: Eric Josjö