Tårtgeneralen: Humor och svårmod blir underbar feel good

”Alla gillar smörgåstårta. Till och med Astrid Lindgren!” Hasse P (Mikael Persbrandt) står vid disken på konditori Bivur i Köping och övertalar konditordottern Åsa (Agnes Lindström Bolmgren) om att de ska baka världens längsta version av den folkhemska maträtten. 500 meter lång ska den bli, för det har han redan lovat folket på Guiness World Records.

Året är 1984, och strax efter det för köpingsborna nedslående beslutet om att Ikea vid E18 ska läggas ned och flyttas till Västerås utser Jan Guillou i sitt tv-program ”Rekordmagazinet” Köping till Sveriges tråkigaste stad. Inslaget i programmet visar en panorerad vy över stadens dystra industriområden en blöt och gråmulen dag samtidigt som några skolflickor som sjunger att ”Köping är en vacker stad”.

Hela Sverige skrattade efter inslaget. Det tog hårt på många köpingsbor, inklusive Hasse P – en alkoholiserad entreprenör som efter att ha hoppat av grundskolan ägnat livet åt att resa runt i landet och utföra uppdrag ”i samhällets fakturafria utkanter”. Han, som hade gott om goda idéer men som misslyckats med nästan allt han tagit sig för, som varit gift fyra gånger och förlovad ännu fler, var den enda som tog till handling för att återställa köpingsbornas stukade självförtroende. Han ville för en gångs skull göra något bra. Han skulle ge Köping upprättelse genom att ordna fram en smörgåstårta som sträckte sig genom hela stan, och som en gång för alla skulle placera Köping i historieböckerna.

I "Tårtgeneralen" återberättar programledarduon Filip och Fredrik historien om den här originella visionären. Men filmen är också ett småstadsnostalgiskt självporträtt. Involverad i upptågen i Köping är nämligen en tio år gammal Filip Hammar, vars familj bor i staden. Hasse P blir mannen som får lilla Filip att sluta skämmas för sin pappa Lars, en lite tafatt frankofil i basker som börjar gråta när konstnären Marc Chagall dör och som under filmens gång försöker lära sig att sladda med sin orange Renault för att kunna mäta sig med de tuffa papporna på fotbollsträningen. En av dem är känd för att kunna backa spikrakt i 100 kilometer i timmen.

Filmen är Filip och Fredriks första spelfilm. Den är baserad på deras roman med samma namn från 2009, men har också en del dokumentära inslag – i slutet av filmen får vi faktiskt träffa den riktiga Hasse P, under hans livs sista besök i Köping vintern 2009. Filip och Fredriks intensivt energiska programledarstil och deras långlivade intresse för originella människor har utvecklats ett stillsamt, dämpat berättande fullt av värme och glädje. Filmen hade möjligen klarat sig bättre utan Filip Hammars voiceover, dock – storyn är tydlig nog som den är och berättarrösten känns stundtals påstridig och gör det hela lite övertydligt.

Mikael Persbrandt uträttar storverk i rollen som Hasse P, som outtröttligt kämpar för att rekordtårtan ska bli verklighet trots sin fobi för blanketter och oförmåga att sälja de 10 000 tårtbiljetter han lovat för att finansiera den. Helena Bergström gör rollen som Hasses slitna A-lagarflickvän Dyr-Gunilla som talar om att ingen lyssnar på någon som honom, och Thomas von Brömssen gör rollen som Ivar – konditoriägaren som inte sagt ett ord sedan hans fru dog i en olycka och som i fem års tid har sparat på en uppblåsbar kudde som innehåller hennes luft. Han har inte en enda replik i hela filmen. Hans dotter Åsa, som ständigt försöker ruska liv i honom och få honom att gå vidare i livet, spelas av Agnes Lindström Bolmgren.

"Tårtgeneralen" är en hjärtevärmande historia om att tänka stort, och om att kämpa i motvind och lyckas mot alla odds. Den är en berättelse om svensk småstad, pinsamma föräldrar, och om att tappa världens största leverpastej från en helikopter.