Ikonen: Cary Grant

Varje månad hyllar King de stilfulla männen som skapade myter och levde som legender. Den här månaden: Cary Grant.

Ikonen: Cary Grant
Foto: GettyImages.

Ett vanligt råd till folk som av en eller annan anledning känner sig missnöjda med tillvaron är att bara vara sig själva. Archibald Alexander Leach valde en annan väg: att vara någon helt annan. Cary Grant, närmare bestämt. Det visade sig också fungera alldeles utmärkt. Som han själv sammanfattade sin väg till framgång:

– Jag låtsades alltid vara den person jag ville vara, och till slut blev jag den personen. Eller så blev han jag. Eller så möttes vi någonstans på mitten. 

Det är inte svårt att bilda sig missuppfattningen att Cary Grant är amerikan. Det var där han bodde större delen av livet och det var i Hollywood han hade sin karriär. Hans dialekt avslöjar inte hans ursprung, även om han heller inte låter riktigt amerikansk. I själva verket kom han till världen 1904 i en utfattig förort till industristaden Bristol i sydvästra England. Han föddes rakt in i en pågående familjetragedi: Paret Leachs första barn, också en son, hade fötts fem år tidigare och dött i tuberkulos endast ett år gammal. Modern Elsie, som arbetade som sömmerska, återhämtade sig aldrig, utan led av klinisk depression. Fadern Elias, fabriksarbetare, självmedicinerade med sprit och blev alkoholist. När Archibald var nio år gammal bestämde sig fadern för att placera mamma Elsie på mentalsjukhus, och den enda förklaringen som sonen fick var att Elsie åkt i väg på en lång resa.

Archibald Leach blev, inte helt oväntat med tanke på sina förutsättningar, ett utagerade problembarn. Femton år gammal skickades han hem från skolan och var inte välkommen tillbaka. Han hade redan börjat intressera sig för teatern, och tillbringade all sin fritid med att agera springschas åt ett lokalt teatersällskap som blev de första att uppmärksamma det som senare skulle bli uppenbart för en bredare allmänhet: att Archibald Leach såg väldigt bra ut. Efter ett tag erbjöds han ett kontrakt, värt tio shilling i månaden och med mervärdet att han skulle utbildas inom skådespelaryrket till dess att han hann fylla 18. Inom kort var han en etablerad del av sällskapet, och när man begav sig ut på amerikansk turné lämnade han England.

Cary Grant föddes i en småstad utanför Bristol 1904, och växte upp i ett trasigt hem där modern led av depression och placerades på mentalsjukhus. Foto: GettyImages.

Ombord på Atlantångaren – RMS Olympic, systerskepp till Titanic – mötte han den första av de förebilder som han skulle bygga sin nya persona efter: Douglas Fairbanks, världsberömd amerikansk stumfilmsstjärna som privat var beundrad för sin eleganta och sofistikerade framtoning. Fairbanks och Archibald Leach reste givetvis i helt olika klasser, men enligt legenden spelade de ett parti shuffleboard tillsammans, och där och då bestämde sig Archibald för vem han ville vara – inte en fattig brittisk slusk, utan en världsvan och välklädd amerikansk stjärna.

Efter att teatersällskapet spelat färdigt sin turné, som blev en framgång, stannade Archibald Leach kvar. Han var vid det här laget en fullfjädrad underhållare som jonglerade, gick på styltor, framförde komiska monologer och pantomim. Hans försök att göra sig av med sin brittiska dialekt kröntes inte med omedelbar framgång, och han misstogs så ofta för australier under dessa år att han fick öknamnet Kangaroo av kollegorna. Han avancerade till musikalroller, gjorde succé, och 1932 hörde Hollywood av sig. Man ville dock göra vissa ändringar. Namnet, till exempel. Archibald själv föreslog Cary Lockwood, och fick ja på Cary men nej på Lockwood. Någon på en i dag bortglömd pr-avdelning fastställde att initialerna C och G tycktes få folk att köpa biljetter: Titta bara på Clark Gable och Gary Cooper. Efternamnet Grant valdes mer eller mindre på måfå, och där försvann Archibald Leach. Cary Grant var född.

Hög midja var på modet redan 1959. Foto: GettyImages.

Filmhistorien minns inte Cary Grant först och främst som en stor skådespelare. Man kan med fog hävda att han spelade små variationer på samma roll i alla sina filmer. Oavsett om det rörde sig om någon av hans många romantiska screwballkomedier eller om en Hitchcock-thriller var hans paradroll den vanlige mannen som med knappt bibehållet lugn gör sitt bästa för att anpassa sig till oväntade omständigheter. Hans genombrott kom efter fem år av habila men lättglömda roller, i 1937 års Topper, och därefter följde en lång rad komedier mot superstjärnor som Audrey Hepburn och Rita Hayworth.

Cary Grant kom att samarbeta fyra gånger med Alfred Hitchcock, och var såvitt någon vet den enda skådespelare som regissören visade någon uppskattning för. Deras mest kända samarbeten blev Notorious!, mot Ingrid Bergman, där världen chockades av filmvärldens dittills längsta kyss, som klockade in på inte mindre än två och en halv minut, och North by Northwest (I sista minuten), där hans karakteristiska grårutiga kostym i worstedull kom att bli en ikonisk stil inom herrmode. Faktum är att den satte standarden för alla kostymer som förekom inom spionfilmer under mer än ett decennium framöver.

Under 1950-talet kom Grant i kontakt med en psykolog som hade progressiva idéer som kretsade kring ett ännu inte förbjudet centralstimulerande ämne vid namn LSD. Grant gick med på denna experimentella behandlingsform, och långt in på 60-talet deltog han i de totalt strax under hundra LSD-behandlingar vars effekt han vid tillfället beskrev som "en djup och ärlig känsla av lycka". I samband med att lagstiftningen hann ifatt skulle han komma att göra avbön.

Trots många kritikerrosade prestationer på vita duken blev det aldrig någon Oscarstatyett för Grant, annat än den Lifetime Achievement-utmärkelse som den amerikanska filmakademin delar ut till dem som helt uppenbart borde vunnit, men som aldrig kommit längre än till nominering. Grant, vid det laget en silverräv av rang och välkänd för sin konstanta solbränna av ranelidska mått, drog sig tillbaka från filmen 62 år gammal. Han hade vid det laget drivit sitt eget produktionsbolag i åratal, och blev en av de första filmstjärnor att ta kontroll över hela sin karriär i stället för att gå i de stora filmstudiornas ledband. Han var vid det laget stormrik, inte bara till följd av sina många lukrativa roller, utan tack vare en utmärkt näsa för affärer. Det var med dem han sysselsatte sig under pensionen, bland annat i styrelsen för Fabergé.