Nej, det är ju inget snack om saken vad som är veckans gammelklocka - jag satt matt men glädjestrålande igår eftermiddag i salen hos Kaplans när svensk klockhistoria skedde i och med försäljningen av Klockkvaliténs objekt no 100; den omtalade "Newman"-Daytonan.
Med ett utrop på blott knappa 300 000 kronor var det inget så mycket tvivel om att priset skulle gå upp en del, men få anade nog att det skulle gå upp till 1,2 miljoner redan kvällen innan och att det på plats skulle viftas så entusiastiskt att det slutpriset blev 1,9 miljoner och därmed med god marginal det högsta belopp en klocka gått för på svensk auktion. Otroligt!
Alright, nu är det Tudortramsande för sista gången - men kom igen, det här ÄR en sjukt tung låda...
Den MadMenesque estetiken har kommit tillbaks ordentligt i klockvärlden, som för tillfället får fler och fler tillskott av avskalade, enkla och elegana klockor med femtio- och sextiotalsinspiration hela vägen från Ur & Penn till treenigheten. När serien häromveckan gick in på sin sjätte säsong valde amerikanske Gear Patrol att uppmärksamma det med en ett urval (höhö) av klockor som sträcker sig över seriens spann från det sparsmakade till svängiga.
Det är rätt mycket dyra, exklusiva och inte minst glammiga pjäser som susar förbi här i bloggen - men ofta kan något från den andra änden av spektrat vara lika intressant. Den här gamla ryssdykaren, komplett med ranglig bom, gulnad lysmassa och sliten taveltext passerade mig i veckan och dessvärre skulle den vidare en snygg, slank handled (annars hade jag gôttat mig med fulsnyggingen, för den är riktigt tuff...inte sant?).
Vi fortsätter på påsktemat - den här bilden har John Goldberger tagit på en grann klassiker (och som jag knyckt från Jake Erlich), som i ärlighetens namn och Göteborg bara kan kallas för något alldeles äggstra.
Lördags(nåja)godiset tog ju upp lyxstålsport, men det är lite festligt att branschens ringleader Rolex aldrid hoppade på tåget - det närmsta man kom var Oysterquartz (som ritade av samma penna som drog upp Vacheron Constantin 222, Jörg Hysek) men veckans gammelmodell får kusinen ref 1530, som är en skvader mellan Oysterquartz och en vanlig, automatisk Date/Datejust. Här tar Prodigal Guide upp modellen (och visar ett nästan legendariskt avsnitt av "Talking Hands").
Det känns lite märkligt att ha med en klocka som mer eller mindre precis gått ur produktion som veckans gamling, men det är något mycket speciellt med Omega Speedmaster X-33 (som nu fått en efterträdare i grisjäveln Spacemaster Z-33). Mästerliga holländska bloggkollegorna på Fratello Watches har varje tisdag "Speedy Tuesday" och i tisdags var det nämna analog-digitala mästerverk som fick lite välförtjänt uppmärksamhet - läs hela inlägget här och missa inte att kolla videon av lite mekande i meckiga omgivningar...
Ja, än en gång söndagsfuskar klockbloggen och bjuder på en pjäs som inte är vintage på riktigt - men i det här fallet är det med mycket historia och tung dåtidsinspiration;
Magnussons Ur ligger i hörnet av Korsgatan och Vallgatan i gamla goa Göteborg och firade förra året 150-årsjubileum. 1862 grundade August Magnusson butiken och för att fira detta har man låtit Anton Svanberg och Gustav Werner, två unga svenska urmakare, plocka fram ett armbandsur i en mycket liten upplaga, inspirerat av August Magnussons eget mästarprov. Det är en mycket tjusig klocka (som är mycket lik förlagan) och om man inte får nog av mina sherrydarriga mobiltelefonbilder har även de glada entusiastvolontärerna Stefan och Emil under epitetet Watchers gjort ett fint reportage om eventet och inte minst klockan (där framförallt urmakarnas entusiasm och kunskap förgyller söndagseftermiddagen) och där även Englund dyker upp lite.
Spännande bygge, tveklöst!
Ja, det här är ju inte vintage per se - men det är en modell som på ett mycket smakfullt sätt bär med sig designelement och tradition på ett sätt som gör det svår att sätta den någon annanstans än på önskelistans förstaplats...
...och märkligt nog tycka att 608 000 inte är så jävla farligt ändå.
Jag drällde ju runt i Nyhetsmorgon häromveckan (sminkad och grann!) för att prata lite om klockor och när det kom på tal som egentligen är som är allra roligaste är svaret busenkelt - historier. Jag är, vilket säkert framgått, en riktig sucker för storytelling och vilka värden, myter och bedrifter man väljer att fylla sitt varumärke med och allra roligast är det när saker (för ovanlighetens skull) är sanna. Känns det lite blaha-blaha att läsa om den påstådda kopplingen mellan Jaeger-LeCoultre och Navy SEALS eller hur Bell&Ross används av diverse ninjor? Jo - för sanningen är nog klart mer G-Shock eller Suunto än finurmakeri.
Vad man däremot inte kommer ifrån är att grunderna i många av de äldre verktygsklockornas mytbildning ofta har en stor andel sanning, något som bekräftas i den text som Jonathan Yu skrivit för Vintage Hour om en gammal Fifty Fathoms. Läs den - det är tung provenans!
Namn: Mikael Englund
Gör på King: Klockredaktör
Vilket innebär: Krystat om stil i allmänhet och armbandsur i synnerhet
Född: 1984
CV i korthet: Student vid ekonomisk sektion, kontorsråtta, egenföretagare och skribent med mer vilja än vett.
E-post: klockbloggen@egmont.se
AKTUELLT NUMMER
King / maj / 2013