It’s PEI time: 32-årige techstjärnan Carl Pei om hur han ska bli den nya Steve Jobs

Trots att Carl Pei är något av en vandrande mångmiljonindustri har han ingen egen lägenhet. För tre månader sedan flyttade han till London där han bor på olika hotell och Airbnb:s.

– Mitt nuvarande Airbnb delar jag med en råtta dessutom. Det är inte helt ultimat om man vill bjuda hem gäster, säger Carl med ett leende.

Den 32-årige techentreprenören landade sent i natt för en 48-timmarsvisit i Stockholm innan han måste bege sig tillbaka till London för möten. Det har blivit ganska mycket resande den senaste tiden. Kors och tvärs mellan London, USA, Sverige och Italien.

Vi ses på Teenage Engineerings kontor, det experimentella elektronikföretaget vars fickstora syntar hyllats av stjärnor som Jay-Z, Hans Zimmer, John Mayer,  Damon Albarn, Virgil Abloh och Avicii för sin höga prestanda och spartanska lekfulla design. Det svenska bolaget startades 2005 av Jesper Kouthoofd, kanske mest känd som en av grundarna till reklambyrån Acne (vilket senare resulterade i det renodlade modevarumärket Acne Studios). Som reklamare gjorde Jesper Kouthoofd klassiska svenska reklamfilmer som Norrlands Guld ”Om du vill vara dig själv för en stund” och Iprenmannen.

– Utan att jag visste det hade Jesper haft ganska stor inverkan på mitt liv, berättar Carl. Det visade sig att han låg bakom ikoniska svenska reklamkoncept som Iprenmannen och Diesels For Successful Living som jag växte upp med. Vi träffades för två år sedan och kom snabbt in på att skapa någonting ihop som kunde påverka miljontals människor. Efter bara 30 minuter hade vi skakat hand och bestämt oss för att köra.

Tillsammans med Jesper Kouthoofd och Teenage Engineering har Carl startat i gång Nothing, ett designdrivet techbolag med punkattityd som ska slå sig in på en av världens största och mest konkurrensutsatta marknader där de vill utmana giganter som Apple med snygga och innovativa vardagsprodukter. Några av dem som investerat i Nothing är iPodens skapare Tony Fadell, YouTube-stjärnan Casey Neistat samt Axwell och Sebastian Ingrosso från svenska housegruppen Swedish House Mafia.

– Vi vill starta ett bolag som gör teknologi roligt igen. Make tech fun again.

För att kontextualisera hela Nothing-idén behöver man backa bandet till Apples födelse, techvärldens magnum opus som skapades av Carls ungdomshjälte Steve Jobs 1976.

– Nu har det gått drygt 40 år sedan Apple startades, börjar Carl och fortsätter: De har bytt strategi sedan dess, men i början var de väldigt kreativa. På 80- och 90-talet fanns PC:s från företag som Windows och Unix och alla såg likadana ut; svarta eller gråa lådor med samma hård- och mjukvara. Men så kom Apple som visste att de inte kunde konkurrera med de andra PC-tillverkarna. I stället fokuserade de på en mindre skara kreativa konsumenter. Kreatörerna helt enkelt, människorna som skapar kultur och som skapar gravitet åt varumärken. Det var produkter som grafiker och författare ville använda. Över tid gav det Apple en kreativ identitet; du var kreativ om du använde Apple. Satt man på ett kafé med en MacBook för tio år sedan kände man sig speciell, men i dag finns inte den känslan kvar. Numera har alla Mac, och Apple är ett av världens största bolag. Det är en enkel sanning att Apple inte är lika nära kreatörerna i dag. De är för stora och måste var ett företag för alla.

På så vis är Nothing sprunget ur både nostalgi och stark framtidstro. Carls förkärlek för ny teknik började i sjuårsåldern när han fick sin första Walkman, Sonys klassiska kassettspelare. Han beskriver hur han var mer intresserad av Walkmanen som pryl betraktad snarare än att han ville lyssna på musik överallt. Han var prylgalen i en gyllene era när det matades ut spännande uppfinningar på löpande band. En era som Carl i dag menar är över.

– När jag var yngre var jag väldigt intresserad av teknologi. Jag var först i skolan med allt ifrån iPod och Facebook till Android och YouTube. På den tiden kändes det alltid som att varje produkt blev bättre än sin föregångare. Teknologin tog nya kliv framåt hela tiden, både vad gäller hårdvaruprodukter och internet. Men sedan en tid tillbaka har allt bara stannat av. Folk ser inte fram emot ny teknologi längre, säger Carl.

Bara under din och min uppväxt har vi sett internet, smartphones och sociala medier växa fram och förändra hela världen och mänskligheten i grunden. Kan man verkligen kräva av en bransch att den ska fortsätta vara så nyskapande varje år?

– Men de senaste fem åren har ingenting hänt. Techvärlden befinner sig i en backlash. Människor är inte inspirerade av ny teknologi längre. Det vill vi på Nothing ändra på. Vi vill skapa roliga produkter som får folk att tänka att ”Just det, så här kan det också se ut.” Dessutom vill vi inspirera andra till förändring – inte bara konsumenter utan även konkurrenter. Om det går bra för Nothing kanske andra företag också vågar testa nya saker igen.

Är det inte svårt för en liten indieaktör att utmana en drake som Apple?

– Det är svårt att vara indie över huvud taget när man gör smartphones. Det är över 2 000 komponenter i en telefon och är man inte en stor spelare är det svårt att överleva i den här världen. Det kostar väldigt mycket pengar att utveckla varje produkt. Om affärsmodellen inte är skalbar går det inte att tjäna tillbaka pengarna. Vi ska hitta vår målgrupp och få människor att bli kära i Nothing, men vi måste samtidigt kunna skala och vara ett snabbväxande bolag.

Carl Peis assistent kommer in med Nothings kommande storlansering, en smartphone, som på grund av ett strikt embargo inte får beskrivas mer ingående än just det: en smartphone. Namnet på den nya smarttelefonen är i alla fall phone (1) och är företagets andra produkt efter den trådlösa hörluren ear (1). När hörlurarna släpptes i augusti 2021 auktionerades 100 exemplar ut på den kreddiga amerikanska streetwearsajten StockX där det första paret klubbades för tio gånger mer än butikspriset. Den minimalistiska öron-snäckan finns bland annat hos modejätten Net-a-Porter och brittiska varuhuset Selfridges där den har sålt i flera hundra-tusentals exemplar.

– Vi såg att hörlursmarknaden växte väldigt snabbt efter att AirPods kom ut. Men alla ville inte gå runt med samma vita hörlurar som alla andra. Det finns alltid en grupp människor som vill ha annorlunda produkter. Så vi skapade ear (1) och började i en stor, snabbväxande marknad utan så mycket differentiering. Som startup behövde vi hävda oss med en riktigt bra förstaprodukt för att sedan kunna få tillgång till resurser och pengar till ännu fler produkter och kategorier. Vi måste bevisa oss och varje produkt måste bli en hit.

Carl Pei är van vid att bygga upp en hype kring sina produkter. Under åren på OnePlus, hans succébolag som vi ska återkomma till, skapade han ett system där bara den med en speciell inbjudan fick köpa en smartphone från företaget, vilket ledde till att mobilerna hamnade på eBay där priserna ökade femfaldigt. Eller som den globala kampanjen Smash the Past där Carl fick över 100 000 personer att filma när de krossade sina Samsungs och iPhones för att bevisa att de ville köpa en OnePlus--telefon.

– Smartphonebranschen är en brutal industri. Produkten vi säljer kan se högteknologisk ut, men att sälja telefoner är som att sälja färska grönsaker. De går ut snabbt. Det kommer alltid bättre teknologi. Så om du inte lanserar i tid eller säljer slut på lagret är det kört. Vi tål inga förseningar på någon del av värdekedjan. Alla måste leverera.

Så vem är han då, tekniksnillet som kom från ingenstans? Carl Pei föddes 1989 i Peking. Hans föräldrar ville ta sin doktorsexamen utomlands och gjorde en kort sejour i New York där de nekades green card på grund av byråkratiskt pappersstrul mellan Kina och USA varefter de bestämde sig för att flytta till Sverige. I dag arbetar båda som forskare inom alzheimer på Karolinska Institutet. I Stockholmsförorterna Flemingsberg och Tumba växte Carl upp som något av en outsider, åtminstone i den analoga världen. Han skolkade mer än hälften av skoltiden. Varje morgon klev han ut genom ytterdörren i sällskap av föräldrarna, vinkade hej då och gjorde sedan en U-sväng tillbaka hem när föräldrarna var utom synhåll. Han tillbringade sina dagar framför datorn där han spelade spel och startade upp sajter, varav flera som genererade intäkter som han kunde köpa godis för.

Efter gymnasiet och oceaner av frånvaro-timmar (och lika mycket skärmtid innan det var ett begrepp) slog akademiker-komplexet till och Carl bestämde sig för att börja läsa på Handels. Även där höll han sig på sin kant och fortsatte leva sitt liv på internet. Han hoppade av sista året utan att skriva sin examensuppsats.

– Jag insåg att det var bortkastat att läsa business. Det är flumsaker man kan lära sig på jobbet. Vad jag borde ha pluggat var datavetenskap så jag kunde programmera egna saker i stället för att hitta en teknisk medgrundare för att bygga produkter, sajter eller tjänster.

Carl började läsa distanskurser i programmering på KTH.

– Jag hade en rätt hård rutin som jag checkade av på en lista varje dag. Jag tränade, programmerade, läste kinesiska och försökte lära mig spela gitarr.

Varför gitarr?

– Jag kände att jag inte kunde så många olika saker. Jag ville ha en bredare baskunskap.

Genom alla de sajter och digitala plattformar Carl startat hade han byggt upp ett kontaktnät över hela världen. En dag, mellan gitarrskalor och mandaringlosor, fick han frågan om att börja jobba på Meizu som var Kinas första smartphonebolag. Carl tvekade inte en sekund, flyttlasset gick till Kina och väl på plats fick han snart ett nytt jobb som global marknadschef på mobiltillverkaren Oppo. Efter två år på företaget startade Carl och kollegan Pete Lau, med Oppo i ryggen, det som snart blev världssuccén OnePlus. Med modellerna OnePlus One och dess fyra uppföljare sålde Carl smart-phones i premiumsegmentet för mångmiljardbelopp. Bara under det första året omsatte OnePlus hela 2,5 miljarder kronor och vad som började som ett fenomen växte till ett av Kinas största mobilbolag. 2020, när omsättningen låg på elva miljarder kronor, beslutade sig Carl för att det som på Linkedin-svenska heter testa nya utmaningar. Efter sju år på OnePlus ville han starta något i helt egen regi.

– Jag ville bygga något eget, säger Carl. Det finns ett YouTube-klipp där Alibabas grundare Jack Ma säger att i 20-årsåldern ska man jobba för andra, men i 30-årsåldern ska man göra något eget. Så jag lämnade OnePlus på min 31:a födelsedag. Företaget hade blivit väldigt stort vid det laget, det kändes stabilt och hade börjat likna många andra bolag. Jag kände att jag hade mer att utforska rent kreativt. Sedan var jag bara en liten ägare i OnePlus, medan Oppo ägde det mesta.

Carl Pei räcker över Nothings kommande smartphone som inte får beskrivas och låter mig använda den. Hans liv ligger bokstavligt talat i mina händer. De kommande månaderna kommer all vaken tid handla om lanseringen av phone (1). Mycket står på spel 2022. Men hur länge till kommer smartphonen vara relevant anser en teknikivrare som Carl?

– Smartphonen kommer nog vara den dominanta formfaktorn för människans tillgång till internet under de närmaste fem åren. Folk har pratat om VR (Virtual Reality) och AR (Augmented Reality) länge nu, men jag tror att det kommer ta tid för teknologin att mogna och att få folk att vilja ha på sig något 24 timmar om dygnet, till exempel kontaktlinser.

Om smarta kontaktlinser var tillräckligt bra skulle Carl vara den förste att ersätta telefonen med dem, menar han.

– Om användarupplevelsen är bättre än telefonen så gärna, men är det bara ett proof of concept, det vill säga teknologi som typ funkar men inte tillräckligt bra, så nej.

Människans rädsla för ny teknik ligger djupt programmerad i oss. Om inte annat har filmer och serier som Blade Runner, Terminator, Ex Machina och Westworld planterat skräcken i oss. I dag räcker det med att se de tekniska framstegen på nyheterna för att man ska undra var allt ska sluta egentligen. Men ingenting kunde oroa Carl Pei mindre. Ny teknologi som inopererade chip och intelligenta androider skrämmer honom inte alls, tvärtom, han välkomnar den med öppna armar.

– Jag är inte det minsta rädd. Som jag ser det kan du själv vara med och skapa teknologi som inte är skrämmande. Jag skapar hellre än att vara rädd.

Eftersom Carl växte upp på internet mer än någon annanstans har han en för många omvänd syn på den fysiska världen, som då och då när han pratar låter underordnad den digitala. Han har exempelvis inga problem att ifrågasätta naturens lagar i förbifarten.

– Vår fysiska kropp är gammal. Det är en ålderdomlig formfaktor. Vi behöver äta, vila, ha tillgång till naturen och socialisera med andra människor för att må bra. Medan vi bygger det här bolaget försöker jag därför hitta balansen mellan karriär, hälsa och relationer.

Det är ingen tvekan om att karriären går före det mesta i Carls liv. Att äta nyttigt, sova ordentligt och träna regelbundet är svårt när man ständigt är på resande fot, men han jobbar på det.

– Jag har ingen bra hälsorutin än eftersom jag reser så mycket. Men tidigare tränade jag själv två-tre gånger och gjorde ett thaiboxningspass med en PT varje vecka. Vad gäller sömnen hade jag svårt att sova första året med Nothing, särskilt under en period när vi väntade på en signatur från en finansiär. Men sedan ett halvår tillbaka när hörlurarna säljer bra och allt känns bra inför lanseringen av smartphonen sover jag bra. Det känns stabilt.

Då var det bara den sista tårtbiten kvar: det sociala livet.

– Jag försöker alltid att smälta in i det land och den kultur jag befinner mig i för stunden. Nu bor jag i en ny stad och har börjat träffa flera spännande människor. London har många privata klubbar som jag har blivit medlem i, bland annat en som heter Maison Estelle som är ett mer kreativt alternativ till traditionella klubbar som Annabel’s. Man behöver till exempel inte ha kavaj på sig, vilket passar mig. Instagram är ett bra sätt att skaffa nya kontakter också, där lärde jag känna flera designers som vi arbetar med på Nothing. Vad gäller dejtinglivet har jag som sagt en råtta i mitt Airbnb, vilket inte är jättepopulärt om man vill bjuda hem någon.

Hur står sig Sverige som technation med globala mått skulle du säga?

– Väldigt högt. Speciellt med tanke på hur få människor som bor i Sverige. Jag tror att London och Berlin har flest startups i Europa, men Stockholm ligger inte långt efter. Det har nog att göra med det svenska utbildningssystemet och det sociala skyddsnätet som gör att människor vågar testa.

Även om Carl Pei är den där vandrande mångmiljonindustrin är det inte pengar som driver honom, åtminstone om man får tro honom själv. Sportbilarna och lyxklockorna lyser med sin frånvaro. Han äger förmodligen färre prylar än du som läser den här texten.

– Man behöver inte så mycket pengar för att ha ett bra liv. För mig handlar det om att skapa ett värde för andra människor, ett positivt inslag i folks vardag. Det är det som driver mig.