Mot väggen: Markus Krunegård
Efter fyra års uppehåll och ett års sjukskrivning är Markus Krunegård på gång med ett nytt album. King möter honom i studion och pratar musik, utbrändhet och Donald Trump.
Du släpper nytt album för första gången snart på fyra år – hur är det?
– Ja, det blev en längre paus än jag hade tänkt. Förut har jag bara gjort skiva efter skiva på något vis.
Vad har du gjort de senaste fyra åren?
– Efter att mitt senaste album Rastlöst blod släpptes 2014 turnerade jag sommaren och hösten. 2015 och 2016 gjorde jag en skiva med Laakso, jobbade med bandet BC Unidos och gjorde 40 konserter. Sedan kraschade jag hösten 2016.
Och sedan blev du sjukskriven för utbrändhet i ett år. Kan du berätta om det?
– Ja, jag är fortfarande inte helt återställd. När man har noll energi är det lätt att se vad som tar kraft. Att gå in på Ica, det är ganska jobbigt. Att prata med en ny människa är ganska jobbigt. Båda grejerna kan vara roliga, men det tar energi. När jag mådde som sämst kände jag att det här kommer aldrig gå, jag kommer aldrig att få till den här skivan. Att man ska sitta och ägna sig åt någonting, intressera sig för det och fila på det, det tar ju skitmycket tid och energi.
Du pausade allt när du blev sjukskriven. Fanns det något värde i att ha mer tid till musiken?
– Ja, det var ju varit väldigt roligt den här gången, just för att jag pausade allt annat. Det hade jag aldrig riktigt gjort förut, men nu hade jag ju inget val, jag orkade inget annat. Så jag satt bara och höll på med mina egna grejer, min egen musik.
Vad innebär det för plattan?
– Det är ju en ganska enkel sanning att man laddar saker med värde om man ägnar tid åt dem. Förhoppningsvis blir det bättre också. Innan jag tog mig tid till det tyckte jag ofta att det jag skrev till mig själv bara var skit. Åtminstone de senaste åren. Men nu blev det något av det, så det känns mer värdefullt och friare och roligare än på länge. Jag känner mig också ganska korkad, för det här är så självklara grejer. Det säger sig självt att om man ägnar sig åt en sak blir det mer ordentligt gjort.
Hur känns det att komma tillbaka efter ett så långt uppehåll från allt?
– Nu är det jättekul, det här är jättespännande. Jag trodde inte att jag skulle palla att göra något igen. Jag har inte spelat live ännu, det är jag fortfarande lite spänd på. Men det känns roligt allting. Jag känner mig lite tacksam, ungefär som när man har debuterat första gången.
Så det blir lite som en nystart för dig?
– Exakt. Jag tror det är mycket bättre att ligga lågt i fyra år än att göra fyra skivor, om man vill nå ut. Det ger mer intresse än om man ger ut saker hela tiden. Det har inte varit någon strategi, men nu är jag där. Å andra sidan är fyra år en evighet i en populärkulturell kontext. De som var 14 år då är 18 nu och har ingen jävla aning om vem Magnus Krunestruts är.
Känner du att du har tappat kontakten med den yngre generationen?
– Nej, jag tycker att jag är en del av tiden.Men jag skulle vilja jobba mer med yngre människor. När man själv är 23 undrar man hela tiden varför Lill-Babs eller Johan Renck aldrig hör av sig. Men nu, när man själv är Lill-Babs och Johan Renck, har man ingen koll på 23-åringarna.
Berätta om albumet.
– Författarskap låter pretentiöst kanske, men det är lite det det är. De fyra senaste åren i mitt liv, komprimerat ner i tio låtar eller vad det blir. En del av det kommer att handla om det här med att behöva stanna upp, men annars är det ju det vanliga, om att vara full och glad och ledsen och allt vad det är.
Skivan har titeln I huvet på en idiot, i en bar, på en ö, i ett hav, på en ö, i en bar, i huvet på en idiot. Rätt lång och krånglig. Varför?
– Ja, den är ju både pretentiös och lättviktig på något vis, men jag gillar känslan i den. När jag kom på den var det lite så processen med skivan kändes. I huvudet på en idiot. Lite rundgång.
Namn: Markus Krunegård.
Född: 1979 i Norrköping. Familj Hustrun Sofie och dottern Helli, 6 år.
Yrke: Artist, sångare och låtskrivare.
Aktuell: Med singeln Ben kött & känsler och en sommarturné. Albumet I huvet på en idiot, i en bar, på en ö, i ett hav, på en ö, i en bar, i huvet på en idiot väntas komma ut den 7 september 2018.
I pressmeddelandet om den nya skivan har du skrivit en lång dialog där ditt förnuft och din känsla käbblar med varandra. Hur går det med den relationen, kommer de överens?
– Det där är ju en ständigt pågående inre kamp, bråket mellan allt det där. Så där är det ju hela tiden när man håller på att skapa något. Det är alltid "å ena sidan, å andra sidan". Man måste behålla en sorts lekfullhet och mod. I efterhand är det lätt att se när man var helt fel ute. Det är lite som med förhållanden. Man kan tänka att "varför var vi ihop i fem år? Det var ju helt värdelöst". Men när man är i det är det bara vardag på något vis.
På singeln Ben kött och känsler sjunger du om Donald Trump. Texten går "Donald trampar runt och är rak, med att han gillar slavar, han gillar hat". Men det skrev du rätt tidigt, eller hur? Innan han var vald?
– Ja jag skrev den texten för två år sedan. Då var han en av fyra kandidater. Jag tänkte att det var ett kul rim, det kändes aktuellt. Men då hade jag inte någon tanke på att spela in. Så för låtens skull är det ju bra att han har blivit så populär och hajpad. Men på alla andra vis är det ju katastrof, naturligtvis.
Blir det ett tema på skivan, att det finns en politisk tanke bakom?
– Alltså, jag skriver väldigt mycket med mig själv i centrum. Men samtidigt, man lever ju i en samtid, så det blir ju lite politik ibland. Men när jag gör försök att skriva samhällskritik blir det bara platt och dåligt. Det är inte det jag håller på med.
Din fru Sofia jobbar som stylist och kostymör, och gjorde kläderna till Ruben Östlunds film The Square. Är mode ett intresse ni delar?
– Ja, jag tycker det är jättekul med kläder. Det är ju en del av verkligheten och ett sätt att uttrycka sig. Men det handlar mycket om humör och att kunna bära upp det man har på sig. Då kan man klä sig i lite vad som helst.
Vad är det viktigaste i din garderob?
– Skor är viktigt. Om de är fel förstör det allting. Men med bra skor klarar man det mesta.
