Ricky Gervais: ”Jag trivs väldigt bra i Sverige”

Du var nyligen i Stockholm med din nya standup-show Supernature. Vad tycker du om att uppträda i Sverige?

– Jag har varit i Sverige fyra gånger nu och under alla möjliga väderförhållanden, och det är lika underbart varje gång. Jag älskar att promenera runt i Stockholm. Jag är väldigt förtjust i historiska platser, så det var extra trevligt att gå runt i Gamla stan.

Hur upplevde du den svenska publiken?

– Publiken var helt fantastisk. Det var 10 000 människor som förstod varenda liten nyansskillnad i skämten. Jag kan fortfarande inte släppa att jag kan åka till ett annat land där människor pratar bättre engelska än många i England. Jag började för övrigt med att säga: ”Det är så kul att vara tillbaka i Sverige, särskilt med tanke på att jag har lite vikingablod i ådrorna. Det har alla i England efter alla våldtäkter ni sysslade med förr i tiden.” Tack och lov skrattade alla. Men visst är det sant? Det var väl det enda vikingarna egentligen gjorde?

Varför tror du att din humor funkar så bra i Sverige?

– Jag antar att det är för att jag trivs väldigt bra i Sverige. Människorna verkar smarta, sekulariserade och liberala.

Hur är det att skriva en standup-föreställning jämfört med att skriva en tv-serie?

– Det är en ständig evolution med standup. Det liknar ingenting annat jag gör, om jag skriver en sketch eller en tv-serie så kan jag inte göra så mycket mer när den väl är ute. Då är mitt jobb avslutat. Antingen gillar folk det eller så gör de det inte, det finns inget mer jag kan göra åt det. Men standup är inte som någon annan konstform, det är snarare en vetenskap. Om folk skrattar åt ett skämt behåller jag det, om de inte gör det stryker jag det. Det är det naturliga urvalet, ren Darwinism. I slutändan är det folket som bestämmer hur en standup-föreställning ska se ut. Först efter 10–20 gig brukar allt sitta som det ska. 

Du hade en väldigt rolig passage i din senaste föreställning där du imiterade ett aids-virus. Varifrån fick du den idén?

– Idén kom från religiösa fundamentalister som alltid ska haka på katastrofer för att sprida sina budskap, i det här fallet aids som enligt de här människorna är Guds straff mot homosexuella. Jag funderade lite på det där, alltså föreställ dig att faktiskt tro på det. Det är en rolig tanke. Gud som tittar ner på människorna och tänker: ”Nä, jag börjar tröttna på allt det här bögeriet.” Och på den vägen var det. Det är bland det roligaste jag vet att spinna vidare på sådana där tramsiga saker. Förhoppningsvis kan det ge någon en tankeställare också.

På tal om virus. Borde vi använda humor för att lättare hantera coronakrisen?

– Vi borde definitivt skämta om det, däremot kan inte humorn ersätta de faktiska handlingarna. Vi måste ju också lösa det här. Humor är ett fantastiskt sätt att bearbeta jobbiga saker, men vi kan tyvärr inte bara sitta still och dra skämt om det. Humor och handling är två olika saker, som folk ibland har svårt att skilja på. Bara för att jag tycker om att skämta om hemska saker på scen försöker jag alltid vara en bra människa privat. En fråga som ligger mig varmt om hjärtat är djurrättsfrågan – man får skämta hur mycket man vill om det också, men man får inte skada djuren. Skämta om mord, men mörda inte. Det är inte skämten som är det farliga, utan det är själva handlingarna. Skämt är ofarliga.

Vad gör du när du inte jobbar?

– Leker med hundar i parken, dricker vin, tittar på Netflix, spelar tennis eller – som jag gjorde senast i Stockholm – bara går runt och ser mig om i en vacker stad.

Du skämtar ofta om din alkoholkonsumtion. Hur mycket dricker du?

– För några år sedan drog jag ett skämt som brittisk press plockade upp och gjorde om så att det framstod som om jag var allvarlig. Jag körde standup och sa ”Jag har varit nykter i 18 år” och hela publiken applåderade. Sedan la jag till: ”Det var de första 18 åren, jag har varit full varje dag sedan dess.” I Stockholm drog jag ett annat skämt på samma tema. Det sägs ju att man lever tio extra år om man inte dricker, men som jag sa då: ”Fast det är de tio sista åren, och dem vill jag ändå inte ha.” Jag älskar whisky, även om jag aldrig tar mer än en – det skulle vara en lite farlig väg att gå, tror jag. Sedan älskar jag öl, men föredrar vin. Jag gillar ett fylligt rödvin eller ett krispigt vitt vin, eller för den delen champagne eller prosecco. Faktum är att jag ska öppna en flaska vin omedelbart efter den här intervjun.

Förutom goda viner, har du några andra lyxiga vanor? 

– Jag har inga dyra vanor. För jag antar att du inte syftar på mitt hus eller så, även om det är väldigt dyrt. Du vill ha något smaskigare, någon lyxig vana som får mig att framstå som excentrisk. Tyvärr måste jag göra dig besviken. Jag går nämligen inte i gång på materiella saker alls. Jag äger ingen bil och inga smycken. Och jag är inte spel- eller drogberoende heller. Det skulle möjligtvis vara konst, men utöver det bryr jag mig inte. Jag tycker om riktiga saker, som natur och vetenskap. Jag älskar bekvämlighet och trygghet, så jag lever gott och reser bra. Men jag skulle aldrig betala 1 000 kronor för en flaska vin, till exempel, det skulle jag se som ett enormt slöseri med pengar. Jag går hellre ner till mataffären och köper tolv flaskor för samma summa. Mina vänner brukar säga att ”du är rik som ett troll men ser ut som en hemlös”. Det tar jag som en komplimang. Jag köper nya sneakers om de gamla går sönder, aldrig annars. Detta kanske är helt fel tidning att säga det här till, men det finns inget sorgligare än människor som bryr sig om varifrån deras kostymer kommer. Sorry.