Shout out louds

Shout Out Louds är den svenska indiekvintetten som satte hela Sverige i rörelse med debut-EP:n 100 degrees. Uppföljande albumet Howl Howl Gaff Gaff fick ett hyfsat bemötande i den svenska musikpressen, medan såväl publik som amerikanska recensenter hyllade den. När King träffade Ted och Bebban, på bas respektive keyboard, är de aktuella med nya albumet Our Ill Wills samt en begynnande Sverigeturné, och den svenska kritikerkåren har sedan länge vaknat. Ämnet för dagen var musik, TV 4-idolernas usla prioriteringar och slöjdlärarstilen.

Redaktionen | Publicerad 2007-04-26 05:59 | Lästid: 4 minuter

– Jag blev tidigare anklagad av bandet för att se ut som en slöjdlärare, berättar Ted.

– Jag hade en period när jag bara körde de karaktäristiska Clark’s-skorna, ett par morotsformade jeans som var breda upptill och smalnade av nedåt samt en vit skjorta med bröstficka. Det låg nog någonting i anklagelsen.

Åter till musiken. Debutalbumet fick lysande kritik av det amerikanska musikmagasinet Rolling Stone, där musiken beskrivs som ”neo-new wave integrerat med alt-country och adrenalinfyllda strokes-guitarrer”. Svenska Rockparty, som ligger bakom bland annat Hultsfredsfestivalen, ser dem mer som ”charmigt explosiv kramindie”. På frågan om vilken beskrivning de helst identifierar sig med svarar Ted:

– Amerikanska recensenter blir alltid så pretentiösa i sina beskrivningar, jag har ingen aning om vad det där betyder. Han fortsätter. Samtidigt tror jag inte försäljningen står och faller på vilka invecklade termer skribenterna väljer att framställa oss.

– Jag kan tycka att det är lite kul, säger Bebban. Det blir lite som att lösa en rebus. Men det där med kramindie gillar jag inte alls.

När de själva beskriver nya albumet görs det helst i bildspråk.
– Det är svårt att beskriva en platta, men jag tänker gärna i scenarion säger Bebban. Our Ill Wills känns som en resa.
– En resa mot tomma landskap, inflikar Ted. Det är känslan jag har haft. Av någon oklar anledning tänker jag också på en pojke som kissar på sig, det är en återkommande bild. Inte för att musiken på något sätt känns skitnödig, inte alls. Bara en pojke på ett öppet fält, som kissar på sig.

Fyra år har gått sedan Howl Howl Gaff Gaff släpptes, och även om Our Ill Wills är den första fullängdaren sedan dess, har bandet knappast varit overksamma. Mycket av tiden har spenderats på turné, Tyskland och England i Europa men framförallt USA. Spelningar med bland annat The Strokes och Magic Numbers har varvats med framträdanden hos både David Letterman och Jay Leno.

– Det blivit lite av en kvalitetsstämpel att ha spelat hos Letterman och Leno, folk verkar lita på en på ett helt annat sätt säger Ted. Även om deras respektive talkshows är otroligt stora, och ses av miljontals tittare varje kväll, skall man komma ihåg just att de går varje kväll. Det är lätt att man blir en i mängden.

– Men, samtidigt som vårt framträdande hos Leno visades så gick även reprisen av vår spelning hos Letterman, säger Bebban. Vi kunde zappa mellan våra olika låtar, det har tydligen aldrig hänt förr med något annat band.

Scenklädseln kommer på tal. Mest viktigt för ens egen skull, menar Ted. Vilket ofta går hand i hand med att se bra ut, kontrar Bebban. De använder sig inte av någon stylist, vilket skulle kunna kopplas till deras kontrollbehov. Förutom kläderna, samt naturligtvis musiken, gör de även sina skivomslag själva samt regisserar sina egna videos.

– Det skulle kännas konstigt att lämna över något så personligt som kläderna till någon annan, säger Ted. Det finns många band som blir stylade till närmast oigenkännlighet, en stil som de dessutom inte klarar av att upprätthålla själva sen.

– Ja, och titta bara på alla stackars idol-deltagare säger Bebban. De ser likadana ut och det ser inte bra ut. Men jag vill även poängtera att de har större prioriteringar än kläderna att ta itu med först.

– Faktum är att vi alla tycker att det är riktigt roligt med kläder, och gillar att shoppa säger Ted. Jag kan tycka att svensken i allmänhet klär sig väldigt bra, vi känns lite mer fixade än i många andra länder.

– Jag har tänkt på det där, säger Bebban. På hur söta våra McDonaldskassörskor är, jämfört med andra länder. I Tyskland till exempel möts man alltid av något hennafärgat monster.

Hon tillägger snabbt att hon absolut inte har någonting emot Tyskland, ett underbart land i alla avseenden. Själva har de fått höra en hel del att de kommer från Danderyd, något som vissa menar är misskrediterande i indiekretsar.

– Det där är bara trams, säger Tedd. Vem har sagt att en börsmäklare inte får komma från Rågsved, det är samma grej fortsätter han. Och det görs knappast bättre rock n’ roll i Borlänge, om det är det folk menar. Egentligen är det likadant utomlands men ur ett annat perspektiv. Där placeras man i Sverige istället för Danderyd, tillsammans med köttbullar och ABBA istället för grevar och baroner.

– Inget av det stämmer ju, fortsätter Bebban. Ändå kan jag bli lite nyfiken på myten om materialism kontra kreativitet, säger hon. Trots allt har till exempel vår skolmiljö präglats mer av entreprenörskap än av kultur, vilket knappast givit oss något gratis. På så sätt tycker jag vi kan vara extra stolta.

Hemsida: www.shoutoutlouds.com
Myspace: www.myspace.com/shoutoutlouds