»Som ny designer är man pressad att göra lite crazy grejer.«

King träffade svenska designern Martin Andersson, som till vardags är bosatt i London, och pratade höst och Helmut Lang.

Redaktionen | Publicerad 2006-09-13 12:40 | Lästid: 3 minuter

Jag har bara sett fotografier, men det ser ut som att höstens kollektion är din normalaste hittills?
– Bilderna är från en show jag gjorde i Japan, då jag jobbade med en japansk stylist. Vi hade väl inte riktigt samma visioner och fick kompromissa en del, då blir det lätt lite lagom. De stickade plaggen är gjorda med lösa ”punk-knits” som vi hade tänkt lägga i blöt och riva sönder, men det blev inte så. Och hur som helst har du nog rätt, det är min mest klassiska kollektion än så länge.

Hur kommer det sig?
– Det är mycket rutigt, vilket ger en klassisk känsla. Jag jobbade med ett väveri i Skottland som gör rutiga tyger åt bland andra Commes des Garçon. Tygerna är en blandning av bomull och ull och lite bubbliga i ytan.

Tidigare har du haft väldigt tydliga ingångar i dina kollektioner – skinheads, Detroit-rock och Berlin har stått som utgångspunkter. Vad inspirerades du av nu?
– Ja, jag har ju alltid varit musikintresserad och hämtat inspiration från musikvärlden – som till Iggy Pop-kollektionen och Berlin Punk-kollektionen. Nu var det mest att jag ville arbeta med de rutiga tygerna, så jag började från ett annat utgångsläge. Men det finns ju en idé. Kollektionen heter ”Eighteen”, och handlar om perioden när man håller på att bli vuxen. Tiden då det inte längre är så kul att vara rebell och man kanske har ett jobb att sköta – därav mixen mellan punkiga bondagebyxor och en klassisk vit skjorta.

Vad inspireras du annars av?
- För mig är Helmut Lang hjälten. Mitt mål är att kunna visa 10 mörka kostymer på en catwalk och få folk att bara säga "ååååh", men köper folk kostymer köper de ju hellre av etablerade designers. Som ny designer är man lite pressad att göra crazy grejer. Det gäller ju att hitta sin marknad.

Hur kändes det när Helmut Lang la ner verksamheten?
- Det var tungt, och nu är jag galen på Ebay efter Helmut Lang-plagg. Ibland blir det dyrt, det finns andra fanatiker där ute. Ofta är det samma personer som bjuder på Helmut Lang-plaggen. Jag jobbade på Selfridges Helmut Lang-avdelning när jag pluggade i London, samma år som de gjorde sin första jeanskollektion. Det fanns en jacka med union jack tryckt i gummi över bröstet som jag tittade på varje dag, men inte hade råd att köpa. Den fick jag precis tag i på Ebay! Den hänger hemma, men jag vågar knappt ha på mig den.

Läs mer om Martin Andersson.