Synad i sömmarna: Tom Ford

Han har tagit av sig de mörka solglasögonen och lagt dem framför sig på bordet. Under kavajen bär han sitt signaturplagg: den ledigt uppknäppta skjortan. Klädseln är – som alltid – oklanderlig och av allt att döma från hans senaste kollektion, men Tom Ford markerar tydligt att han inte vill inte prata om stil och mode.
– Det är kläder, säger han avfärdande på frågan om ”vems” kläder han har på sig.
Fokus ligger i stället på debutfilmen En ensam man – som han själv har skrivit manus till, producerat och regisserat.
– Jag har alltid velat göra film, men det var först efter det att jag lämnat Gucci 2004 som jag började leta efter ett projekt. Jag vill ogärna låta egenkär men det var en otroligt lätt övergång för mig, säger Tom Ford om sin regissörsdebut, och fortsätter:
– Jag kände mig väldigt säker på att jag skulle klara det. Givetvis fanns det tillfällen då jag tvivlade på om jag gjorde saker rätt. Men om jag har en vision vet jag att jag kan förverkliga den.

Det är kanske inte helt självklart att det finns likheter mellan mode- och filmvärlden, men Tom Ford upptäckte att många av hans erfarenheter från modebranschen var användbara även i hans nya roll som filmregissör.
– Det gäller att ha en tydlig vision. Man ska samarbeta med en grupp tekniker som hjälper till att realisera den och man ska ge dem frihet och få ut det bästa ur dem. Det gäller för båda uttrycksformerna – även om man arbetar på olika sätt handlar det om teamwork där man ska vara duktig på att förmedla sin vision i alla led.

Det har gått många år sedan Tom Ford första gången läste Christopher Isherwoods roman En ensam man. Han var då strax över 20 år, bosatt i Los Angeles och drömde om en skådespelarkarriär när han förälskade sig i romanen – eller rättare sagt huvudpersonen i romanen.

– Jag blev småkär i George. Hans ensamhet och smärta träffade mig rakt i hjärtat, och som singel drömde jag om att stöta på honom i Santa Monica och hjälpa honom ur krisen.
Det hände – så klart – inte, men däremot träffade Tom Ford författaren Christopher Isherwood via sin första pojkvän Ian Falconer. Även om de inte blev nära vänner var det ett möte som fick stor betydelse.
– Det gjorde ett stort intryck på mig att han skildrade homosexuella karaktärer som människor. Deras sexualitet var aldrig ämnet, det var bara något de var. Men det var först senare när jag var i 40-årsåldern som jag kunde relatera till bokens andliga aspekter. Och då fick den en helt annan betydelse för mig.

Filmen handlar om den brittiske litteraturprofessorn George som plötsligt mister sin livskamrat sedan 16 år tillbaka.
– Jag har haft liknande stunder i livet när det känns som om någon har ryckt undan mattan under fötterna på mig, säger han och demonstrerar det med en kraftig handrörelse som om han sliter ett tygstycke i bitar.

Och understryker:
– Det kommer som en blixt från klar himmel.
Det var en medelålderskris som fick Tom Ford att bli filmskapare. Han hade tittat sig i spegeln flera gånger och känt att han saknade en känsla av tillfredsställelse i livet. Inte för att han var olycklig i sig. Hans förhållande med partnern Richard Buckley, modejournalist på Vogue, sedan 24 år tillbaka var fortfarande intensivt och hans lansering av det egna designmärket Tom Ford hade varit framgångsrik. Ändå var det något som saknades.

– Jag kände mig helt vilsen. Jag kunde inte se min framtid framför mig. Det kanske inte är så många från modevärlden som kan föreställa sig det, men jag har en rätt dyster och depressiv sida och kan känna mig väldigt isolerad.
Det gick dessutom upp för Tom Ford, som livet igenom har haft framgång som sitt mål, att det var dags att sakta ner och tänka om.

– Jag har tillbringat hela mitt liv i en mycket materialistisk värld, vilket har inneburit att jag har negligerat en annan sida av mig själv. Jag har alltid varit mycket intuitiv och spirituell – men jag har aldrig gett det något utrymme i mitt liv. Tom Ford föresatte sig att han nu skulle använda sin nya självständighet som
det egna märket innebar till att uppfylla sin vision: att göra en film som skulle handla om något som låg honom varmt om hjärtat. Något med substans som kunde ge andra människor något.
Han påbörjade en målmedveten process, och i november 2008 stod han bakom kameran i en John Lautner-villa och hade brittiske skådespelaren Colin Firth i fokus.

Det var inte självklart för Tom Ford vad han ville göra med sitt liv som ung. Han hade flyttat från New Mexico, där han växte upp i småstaden Santa Fe, för att gå på New York Parson's School for Design i New York. Men det gick snart upp för honom att han var mer intresserad av att bläddra igenom senaste numret av Vogue än av sina egna designprojekt.

– När jag var ung ville jag bli filmstjärna, men så kom jag på att det var ett yrke där jag inte skulle vara chef, och då släppte jag den drömmen. Eftersom jag älskade byggnader så bestämde jag mig i stället för att gå på arkitektskolan – där det snabbt gick upp för mig att jag såg på arkitektur som en designer och inte som en arkitekt. Jag tänkte ofta att "dörren borde vara rosa", för att det ser snyggt ut – inte för att det skulle fylla en funktion.

Det var intresset för mode som förde Tom Ford till Paris. Snart var han anställd på ett av världens största modehus, Gucci, och bidrog till att stöpa om hela deras linje. Bara fyra år efter sin anställning befordrades han till creative director.
– Mode är väldigt annorlunda jämfört med film. Det är först och främst väldigt kommersiellt. Det handlar i grund och botten om att spekulera i vad människor vill ha och att tillverka det åt dem.
2004 var det slut med Gucci. Tom Ford ville skapa sin egen design och nu skulle det först och främst handla om snygga kläder för män: exklusivt mode för den urbane mannen i åldern 25–75 år, som intresserar sig för detaljer och inte kompromissar med sin stil.
– Jag gör saker som intresserar mig, säger Tom Ford som själv provar alla sina modeller.

– Det finns kläder som helt enkelt inte intresserar mig, och det gör inte de människor som vill köpa dem heller. Jag skapar sådana kläder som intresserar mig, vilket betyder de bästa materialen, de bästa detaljerna och den bästa kvaliteten. Jag är bara intresserad av att klä folk som har förmågan att förhålla sig till och värdesätta det.

Tom Ford ser själv ut som hämtad direkt ur sin egen reklamkampanj. Han är lång och mörk med ett ansikte och en kropp som lika väl hade kunnat tillhöra en välbetald modell. Dessutom fullkomligt utstrålar han sex – och drar sig inte för att förföra alla i sin omgivning, enligt egen utsago.
– Allt jag gör har sexuella undertoner, men det är inte min avsikt att det ska handla om sex. Mina kläder handlar mer om sensualitet. Jag klär på och  
förskönar kroppen. Jag börjar inte med tanken "hur kan jag få det att sexigt ut?". Det jag tycker är snyggt råkar helt enkelt även vara sexigt.

Tom Ford kan inte dölja sin entusiasm för Colin Firth som spelar huvudrollen i En ensam man. Han träffade honom på ett av Madonnas många partyn och hade honom i åtanke redan när han skrev rollen som George. Tom Ford gör stora ögon när Colins namn nämns i samband med ordet sex.
– Han är sexig på ett subtilt sätt och dessutom en fantastisk skådespelare.

I övriga roller ses bland andra Julianne Moore och spanske modellen Jon Kortajarena (se intervju nedan) som gör sin skådespelardebut i En ensam man.
Romanen är nästan helt skriven som en inre monolog, och Tom Ford var därför tvungen att skapa karaktärer och situationer som inte finns i boken.

– Min intention med filmen var att göra en romantisk historia om kärlek. Det är en film om isolering. Men den påminner oss samtidigt om att det vi omger oss med i vardagslivet och tar för givet också är det viktigaste vi har.
Även om boken var banbrytande för sin tid, då det homosexuella temat kunde uppröra många i det konservativa usa, var det inte alls det som intresserade Tom Ford.

– George råkar vara homosexuell, men det kunde lika gärna ha varit hans fru som dött. Det handlar inte om att vara bög. Det handlar om människor. Det handlar om smärta, om att mista någon och känna sig förlorad.
Tom Ford låter inte heller sexualiteten definiera hans identitet.

– Om jag skulle räkna upp tio saker för att beskriva mig själv skulle jag nog nämna "bög", men annars är det inget jag reflekterar särskilt mycket över. Jag tänker sällan på det, men det kanske beror på att jag har varit i ett fast förhållande så länge.

I En ensam man spelar Julianne Moore en före detta älskarinna till George som lider av att George är homosexuell och inte vill inleda ett förhållande med henne.

– Jag har haft ett sådant förhållande till många kvinnor i mitt liv. Jag gillar kvinnor, men föredrar män. Det har förekommit flera heterosexuella perioder i mitt liv. Jag är sexuellt attraherad av kvinnor, men jag förälskar mig inte i dem.
En ensam man är visserligen Tom Fords första film, men garanterat inte den sista.

– Det är det mest personliga jag någonsin har skapat och jag har gett mycket av mig själv. Jag vill gärna ha två parallella karriärvägar där jag får möjlighet att göra en film vart tredje år. Jag är fast besluten att det kommer att bli fler.

Tidigare publicerad i King nummer 3 2010.