Stilstudie – Raglanärmen

När det kommer till raglanärmen så rör det sig om en unik konstruktion med historisk betydelse. Det vanligaste idag både för ytterplagg och tröjor liksom för skjortor och kavajer är en klassisk isättning av ärmen i armhålet. Det bildas en vikt söm vid axelns slut och den löper vertikalt runt.

Om man tittar på raglanärmen så ser den lite annorlunda ut. Den skärs ifrån axeln och sys samman med livet i en diagonal söm. Detta ger en rundare axel och fylligare känsla. Detta används främst för ytterplagg så som trenchcoats men det är även populärt hos oljerockar och Barbour har det på flera modeller. Man kan ofta även se det på tröjor, och då inte sällan stickat från Skottland.

Ärmens namn kommer från den brittiska militären Lord Raglan. Ja, eller vän av ordning vet ju så klart att hans fullständiga namn var FitzRoy James Henry Somerset 1st Baron Raglan. Denna adelsman, höga militär och politiker tjänstgjorde för King and Queen under flera krig däribland Krimkriget under mitten av 1800-talet. Rocken med raglanärm som bär hans namn sägs ha kommit till efter slaget vid Waterloo. Lord Raglan skadade sin högra arm så illa att den var tvungen att amputeras. Hans skräddare lär då ha skapat raglanärmen för att underlätta för lorden och ge honom en bättre rörlighet. Det sägs ha varit Aquascutum som skapade denna konstruktion och den rock som Lord Raglan så ofta sen syntes i under resten av sitt liv.

Själva utseendet ger ett ledigare intryck än vad en vanlig axelisättning gör. Axeln blir fylligare, bröst och rygg kan få lite mer veck och upplevas som bylsigare. Därför lämpar den sig också bäst för exempelvis militärrockar, regnrockar och oljerockar som är mindre formella.

Det är samtidigt en lite mer komplicerad konstruktion att skräddarsy då axelmåttet till skillnad från en vanlig rock inte går att ändra under processen.