Världens bästa spa

Jag har alltid varit försiktig vad gäller den populära aktiviteten ”spa”. Det är nämligen naturligtvis något fundamentalt fel när man känner sig för smutsig, både inombords och på utsidan, för att närma sig något som i grund och botten ska tjäna som en tvättinrättning. Det är vidare helt enkelt något djupt opassligt att man ska behöva tvätta sig för att bli tvättad, om ni förstår vad jag menar.

Det är som alltid japanernas fel, med sina subtilt mönstrade kimonos och väna sätt att bemöta sin omvärld på. Det finns en försiktighet och vördnad som ringar in de klassiska japanska spa-husen som jag bara känner ångest och ett styng av förakt för.

De, i klassisk mening, finaste spa-husen jag besökt ligger i Riga och Tokyo. De kostade skjortan (som de i och för sig kemtvättade, strök och draperade i rispapper). Väggarna var belagda med bladguld och korall, golven kliniska och bassängerna, eller snarare de mineralvattenfyllda keramikkopparna, var spegelblanka.

Jag hade en fundering och pratade med en av de så kallade ”aqua-mästarna” (en badvakt).

− Förlåt mig, men om jag så doppar ett finger i er anläggning eller så ställer min rygg mot en av era massagestrålar är jag rädd att er pH-halt kommer att förändras till en nivå som aldrig med säkerhet går att återställa.

− Förlåt?

− Jo, jag undrar, var finns rotborste och skurhink?

Vi pratade aldrig mer med varandra, gick skilda vägar och sågs aldrig åt igen.

Detta är orsaken till att jag aldrig utsätter mig för ”spa” i Europa, öst eller i Asien. Undantaget Das Friedrichbad i Baden Baden då. Jag är formligen upp över öronen förälskad i Baden Badens thermalbad med källor med sådana anor att Jesu kropp och själ skulle framstå som ett provrörsbarn.

På Baden Badens thermalbad går du igenom ett 14 steg långt program med tysk precision och handfasthet. En stor kärleksfull tysk kastar upp din nakna lekamen på en brits och ger dig en dask på stjärten som för att låta dig förstå att ”det här kommer att göra ont”, för att sedan krama ut varje liten muskelspänning i din kropp. Det är som det heter i folkmun ”ett helvete”. Men med en slutstation där tjänare bäddar in dig i en filtkokong och låter dig sluta ögonen i en sovsal i 45 minuter kan man inte annat än le och fnittra som ett litet barn.

Annars badar jag mest spa på New Yorks olika sportklubbar. Gärna efter en tennis. Här får man röka, kröka och snärta varandra med handdukar i duschen utan att några asiatiska ögonbryn höjs. I vilket fall, här är min officiella spalista.

CRB:s FEM FAVORIT-SPA:

Carl Reinholdtzon Belfrage är kulturkritiker och internationell gastronomisk playboy vars äventyr ni kan följa på instagram.com/reinholdtzon_belfrage.