Josephine Bornebusch om hyllningarna: ”Jag har skrivit en liten skitserie som ingen såg”

Harmonica handlar om countryparet Harry och Monica som försöker återuppliva sin karriär och äktenskap med en sista turné. Grattis till en fem plus-titel.

– Eller hur? Dubbeltydigt. 

Hur föddes idén om den här serien? 

– Jag var på en First Aid Kit-konsert i New York och kände att country är så berättande. Jag och Jonas Karlsson hade pratat om en serie ihop i säkert tio år om ett par som har levt länge ihop och haft det knackigt i många år. Man kanske kan skildra ett par som står på scen i paljettkjol och cowboyhatt men som mår skit inombords? Jonas gick igång på alla cylindrar och då började vi skriva den tillsammans. 

Hur var det att skriva ihop med Jonas Karlsson?

– Jonas är en magisk människa på alla sätt och vis. Det finns ingen annan man hellre vill jobba med. Vi har jobbat så tätt ihop så nu när serien är klar vet jag inte vad jag har skrivit och han har skrivit.

Ni har skrivit musiken till serien också? 

– Vi har skrivit låttexter tillsammans, men han har komponerat musiken. Jag fick springa från inspelningen av andra säsongen av Älska mig till hans skrivarlya på Söder och lägga röstpålägg på olika låtar. Det var sjukt roligt. 

Du har hållit på med musik tidigare också?

– Nej, alltså, bara på skoj. Och det här var som en lekplats. Jonas kunde messa och fråga vad som rimmar på ”fur”. Jag har inte, och har aldrig haft, ett intresse av att bli någon slags musiker. 

Det är inte ett uttryck för storhetsvansinne alltså?

– Haha, nej. Det kommer säkert låta så i någon recension men jag vill inte att det här ska leda till en turné. Tvärtom. 

Vilken är världens bästa kärlekslåt?

– Åh, vad svårt. Vi spelade en på vårt bröllop när vi gifte oss, vad fan heter den? Jag måste tänka.

Vi kan återkomma till det. I dag är du kanske mest känd som hyllad regissör. Vad inspireras du av?

– Regissörer som vågar följa en vision och tror på sitt eget material.

Har du utvecklats som skådespelare av att regissera?

– Nej, jag tror inte det. Men man kanske blir bättre med åren. Jag fick ett klipp av min mamma på mina första scener från Rederiet, när jag var femton-sexton år. Och jag var så jävla dålig. Herregud, vad dålig jag var. Så jag har mer utvecklats på det sättet. 

Du är dock utbildad på samma dramaskola som Larry David har jag förstått det som?

– Har han gått där? Ja, du ser. Inte samtidigt dock. Jag sökte scenskolan flera år men kom inte in. Och var ledsen över det. Jag jobbade samtidigt men jag ville ha något slags approval på att det här är mitt yrke. När jag fick en lucka, och var lite för gammal för att söka scenskolan, så åkte jag till New York. Sen vet jag inte hur mycket jag har tagit med mig från den skolan. Men det var skönt att känna att nu har jag gått en utbildning. 

En typ av akademiskt komplex?

– Absolut. Jag har nog också känt att jag tramsat runt och fått pengar för det. Och att jag borde göra något seriöst av det om jag ska jobba med det på riktigt. 

Du har haft en väldigt lång karriär inom film och tv. När var det som tuffast?

– Från Rederiet till Hundtricket och någon såpa så rullade det på i några år. Nu kommer det bara flyga, tänkte jag som ung och dum. Och sen flög det inte. Jag fick inga jobb. Då var det några år där jag tänkte om jag skulle sadla om. Men frågan var vad jag skulle göra, jag kunde ju ingenting annat.

Du har berättat om att det inte syns hur många nej man får per varje ja. Vilket är ditt jobbigaste nej i karriären?

– Det är så många att man glömmer bort dem. Vilket är bra. Lite som när man föder barn, man glömmer bort hur ont det gör. Men jag hade valsat runt med Älska mig på produktionsbolag i jättemånga år och min producent sa att vi inte fick ge upp trots alla nej. Och jag kände att jo, man måste ge upp när alla säger att något inte duger. Det var något man kände från hjärtat var bra och alla sa: ”nej, det är inte bra”. Det gjorde ont.

Finns det en revanschkänsla i att numera bli kallad auteur och jämföras med Phoebe Waller-Bridge?

– Oftast skrattar man ju åt det. Någon jämför mig med Phoebe Waller-Bridge som har skrivit en Bond-film. Jag har skrivit en liten skitserie i Sverige som ingen såg. Men jag tänker inte att det är en revansch. Jag är bara väldigt glad att jag förhoppningsvis får fortsätta göra roliga saker. 

Succén Älska mig har precis gått upp i Australien och köpts in i USA på ABC. Hur känns det?

– I Australien har den gått jättebra, vilket är fruktansvärt roligt. Den blev extremt lik vår serie, vissa avsnitt är
i princip översatta, vilket är jättekul. 

Är det svårt att hindra sig själv från att gå in och pilla?

– Nej, tvärtom. Jag kände att det var jätteskönt. Gör er grej, jag vet inte hur saker är i Sydney. Jag har mer tittat av nyfikenhet snarare än med kritiska ögon. 

Har du kommit på vilken låt det var?

– Jag messade min man, det var Home med Edward Sharpe & The Magnetic Zeros. Det är väl inte världens bästa låt, men jag tycker det är fint att home is wherever I’m with you. Det är ju sant. En rak kärleksförklaring. Men jag borde kanske ha tagit något med Bob Dylan.

Josephine Bornebusch

Född: Den 12 september 1981 i Stockholm.

Bakgrund: Debuterade som skådespelare i Marie-Louise Ekmans Moderna Människor, två år gammal. Slog igenom som tonåring i Rederiet 1999 och syntes därefter i filmer som Hundtricket. Slog igenom på nytt i Solsidan. Har på senare år sadlat om till regissör, till jubel från både kritiker och tittare. Har regisserat hyllade Älska mig och Orca, den förstnämnda köpts in i USA och Australien. 

Aktuell: Nya dramaserien Harmonica, skriven och regisserad tillsammans med Jonas Karlsson, på Viaplay.