Så blev Jean-Michel Basquiat USA:s största (och stiligaste) konstnär

I slutet av 1970-talet är New York något helt annat än i dag: dekadent, sunkigt och farligt. Samma mörker som skildras i filmen Taxi Driver och HBO-serien The Deuce.

Samtidigt är det en plats full av kreativa ungdomar som drar runt i downtown. Inte minst signaturen SAMO, som lämnar kryptiska meddelanden på fallfärdiga väggar.

Där kan det stå: ”SAMO är en ny konstform.” Och: ”SAMO är ett alternativ till Gud.”

Det visar sig att SAMO står för ”Same Old Shit” och att de unga wannabekonstnärerna Al Diaz och Jean-Michel Basquiat ligger bakom. Men det blir Basquiat som får all uppmärksamhet. En ung kille med märkligt kryssformad mohikanfrisyr.

Han är bara 18 år gammal och uppvuxen i en medelklassfamilj New York. Pappa kommer från Haiti och är revisor. Mamma härstammar från Puerto Rico och tar ofta med sonen till konstmuseet i Brooklyn.

Men Jean-Michel är inte intresserad av ett inrutat liv. I stället rymmer han hem­ifrån, plankar på tunnelbanan och säljer vykort och tröjor som han gjort själv.

– Det kunde gå dagar utan att jag sov. I dag förstår jag inte hur jag överlevde. Vissa dagar åt jag bara ostbågar, säger Jean-Michel Basquiat i dokumentären The Radiant Child.

I filmen framstår han som blyg och lite obekväm framför kameran. Men han besitter också en stark tilltro till sin egen förmåga.

– Jean-Michel ville alltid bli känd, säger kompisen Al Diaz i samma dokumentär.

Resan har nu börjat, om än långsamt. I sin konst hyllar Basquiat tidigt afroamerikanska ikoner som jazzartisten Miles Davis, boxaren Joe Louis och löparen Jesse Owens. Hans verk kombinerar graffiti med Picasso och innehåller inte sällan referenser till storheter som da Vinci och van Gogh.

Men Basquiat har också en samtida förebild: popkonstnären Andy Warhol.

Vid ett tillfälle får en ung Jean-Michel Basquiat syn på sin idol på en restaurang. Han tar mod till sig, går fram och presenterar sig och visar sina vykort. Men mötet blir en besvikelse. Warhol är inte imponerad.

Men Basquiat kämpar vidare. Ryktet om hans talang sprider sig, men han är fortfarande utfattig. Basquiat flyttar därför in hemma hos flickvännen Suzanne Mallouk. Hennes lägenhet förvandlas snabbt till en ateljé. Pojkvännen plockar med sig en dörr som han hittar på gatan och förvandlar den till konst. En annan gång målar han på kylskåpsdörren.

Sin första tavla säljer Basquiat 1980 för 2 000 kronor, vad han då tycker är en enorm summa. Och mer ska det bli.

Basquiats första egna utställning blir en succé. Allt säljer slut första kvällen och den fattige killen är miljonär över en natt.

Nu börjar en maniskt kreativ period. Han målar samtidigt som tv:n är på och bebopjazz finns i bakgrunden. Golvet är fyllt av halvfärdiga målningar och skisser som han inte drar sig för att kliva på.

En vän konstaterar:

– Ingen annan konstnär har misshandlat sin egen konst så mycket.

Snart blir Jean-Michel Basquiat frontfigur för unga afro-amerikanska konstnärer som arbetar med graffiti och neoexpressionism. Pengar och kändisskap gör honom till en kvinnomagnet. Fri kärlek praktiseras vilt och han har en kort relation med Madonna.

– Han hatade idén att konst uppskattades av en elit. Han brukade säga att han var avundsjuk på mig eftersom musik är mer tillgängligt och når fler människor, säger hon senare.

Basquiat avskyr också när privata samlare som beställt hans konst försöker lägga sig i. Den som har synpunkter på påbörjade verk och vill korrigera färgen så att den ska matcha soffan hemma möts av raseri.

– Jag vet precis vad jag gör med varje streck. Här finns ingen slump, förklarar Basquiat.

År 1983 är han en stor stjärna, och ett konstverk av honom säljs i snitt för 300 000 kronor. För bara några år sedan var Basquiat en luffare med sliten t-shirt. Nu har han råd att kombinera street och dressat. Han går klädd i Armanikostymer med slips och snygga rockar. Framför en fotograf poserar han också i kavaj, Adidas-t-shirt och amerikansk fotbollshjälm. Håret har växt ut och står i alla riktningar.

Men Basquiat saknar ett eget bankkonto och gömmer därför pengarna i lägenheten. Och precis var som helst – som i böcker.

Nu börjar Basquiat också glida bort från sina gamla kompisar. Han festar hårt och dansar lika magnetiskt som han målar. Droger hjälper honom att hålla sig vaken.

För att komma bort från alla hangarounds flyttar han till Los Angeles för att få arbetsro.

Basquiats karriär accelererar i en rasande fart, men en dröm finns fortfarande kvar: att få jobba tillsammans med Andy Warhol.

Till skillnad från deras första möte på restaurangen är Warhol nu väldigt intresserad av den unge konstnären. Enligt vissa till och med förälskad. 

En bromance utvecklas, och de två bestämmer sig för att göra konst tillsammans. Basquiat ser chansen att via sin idol äntligen bli en accepterad konstnär i de fina kretsarna. För Warhol innebär samarbetet en möjlighet att få tillbaka den stjärnstatus som på senare år falnat.

Men att jobba ihop visar sig vara komplicerat.

– Andy blev arg när jag målade över det han gjort, berättar Basquiat med ett leende i dokumentären The Radiant Child.

De tidigare så positiva kritikerna är nu skeptiska. Det skrivs elaka artiklar om att Basquiat är utnyttjad och har blivit Warhols knähund. 

Reaktionerna tar Basquiat hårt. Han är sedan länge utarbetad, känner sig mot­arbetad och går på knäna av stress och drogmissbruk. Han och Warhol glider isär.

Så kommer ännu ett hårt slag. Den 22 februari 1987 avlider Andy Warhol oväntat i samband med en operation. Jean-Michel Basquiat är förkrossad. Han har förlorat inte bara sin förebild, utan möjligen också den fadersfigur han aldrig tycks ha haft. Nu tar heroinmissbruket över. När en vän konfronterar Basquiat förnekar han först, men säger sedan:

– Snälla, berätta inte för pappa.

Konstverken blir allt mörkare och isoleringen större. En vän ser honom av en slump ensam vid en bardisk på nyårsafton och drabbas av hur avskärmad den tidigare så omsvärmade Jean-Michel Basquiat har blivit. Han lever under enorm press. Från sig själv, från privata konstsamlare som beställt verk, från sin pappa vars respekt verkar omöjlig att vinna. Los Angeles känns inte längre som en fristad. Basquiat flyttar därför tillbaka hem till New York sommaren 1988. Där är det hett och klaustrofobiskt, det sista han behöver.

Kvällen den 12 augusti 1988 hittar ­vännerna Jean-Michel Basquiat död i lägenheten. Han har tagit en överdos och går bort, bara 27 år gammal.

Efter sig lämnar han omkring 2 000 målningar och teckningar – som senare hamnar på gallerier i hela världen. När fadern går bort 2013 är dödsboet värt 450 miljoner kronor, pengar som kommer från sonens eftertraktade verk.

Men mest av allt blir Jean-Michel Basquiat ett tragiskt offer för sitt eget motto att den sanna vägen till kreativitet går genom att bränna ut sig.

+ Basquiat, år för år:

1960 Föds i New York den 22 december.

1978 Sticker hemifrån och drar runt på New Yorks gator, flyttar från soffa till soffa. Försörjer sig genom att sälja bland annat vykort.

1980 Säljer sin första målning. Köpare är Debbie Harrys pojkvän Chris Stein och priset 2 000 kronor.

1981 Har en egen utställning. Allt säljer slut första kvällen till ett värde av två miljoner kronor (motsvarar ungefär sju miljoner kronor i dag).

1982 Börjar dejta Madonna, som just har släppt sin singel Everybody.

1985 Är på New York Times Magazines omslag. Rubriken: ”New art, new money: The marketing of an American artist”.

1987 Medverkar på Comme des Garçons modeshow i Paris.

1987 Andy Warhol avlider oväntat i samband med en operation. Hans död tar Basquiat hårt, vilket får missbruket att accelerera.

1988 Basquiat hittas död i sin bostad i New York den 12 augusti. Dödsorsaken är en överdos. Han blir bara 27 år gammal.

1996 Filmen Basquiat – Den svarte rebellen har bio­premiär. Jeffrey Wright har huvud­rollen och David Bowie spelar Andy Warhol.