Jens Lapidus om böckerna som format honom
Bokaktuelle Jens Lapidus om sitt livs största läsupplevelser.
9 år
Momo eller kampen om tiden av Michael Ende
”Egentligen minns jag pappas röst bättre än handlingen: de grå herrarna, tidsblommorna, sköldpaddan som aldrig någonsin hade bråttom. Jag förstod inte då att det lika mycket handlade om vuxna – om ett samhälle som lärt sig spara på tid genom att aldrig riktigt leva. Den insikten kom först långt senare, samtidigt som jag själv började packa min kalender orimligt tätt. Dubbla karriärer: advokat och författare. Plus massor av annat. Till slut lade jag av med allt förutom skrivandet. Min farsa läste ur Momo högt, kväll efter kväll. Det var känslan av att lyssna, i mörkret, med pappas röst som enda ljus, som satt kvar som den egentliga upplevelsen.”
13 år
Sagan om ringen av J.R.R. Tolkien
”Den här boken var den första jag läste för att jag själv ville, inte för att någon bad mig. Anledningen: rollspelet med samma namn hade släppts på svenska. Jag förstår inte hur jag tog mig igenom prologen, trettio sidor om Fylkes geografi och hobbitarnas piprökande, den saknar handling. Å andra sidan var detta långt före skärmarnas attack på koncentrationsförmågan. Frodo var ingen hjälte i vanlig mening – det fattade jag inte då heller. Jag trodde att mod handlade om att satsa och vinna. Men Frodo bar på något han inte bett om, han hade inte satsat. Han stöttades av sin trädgårdsmästare Sam Gamgi. Egentligen var nog Sam berättelsens hjälte. En sak var i alla fall säker: hjältar är inte tvådimensionella. Den devisen har jag fortfarande som ledstjärna när jag skriver.”
19 år
Händelser vid vatten av Kerstin Ekman
”Sista året på gymnasiet, mitt i en period av alldeles för tuff rysk och ungersk-judisk litteratur. Ett dubbelmord i Norrland, en by som sluter sig, en sanning som aldrig riktigt får komma fram i ljuset. Skuld kan vara kollektivets utan att vara någons specifikt, tystnad kan fungera som ett slags rättssystem i sig. Jag hade ingen aning då om att jag några år senare skulle ägna mig åt just det – att avgöra vad som går att bevisa bortom rimliga tvivel och vad som bara går att ana. Ekman visste redan skillnaden.”
28 år
L.A. Confidential av James Ellroy
”Vid det här laget arbetade jag i en bransch där språket hanterades med yttersta formalitet. Ellroys kulsprutestil – hackig, otålig, brutal – kom som en befrielse. Tre snutar: tre olika sätt att vara korrumperad på. Ingen var vad den utgav sig för att vara och ingen sanning kom gratis. På det: en otrolig rytm. Jag minns att jag satt på en stor sten på ett klippbad på Hvar och skrek ut rader för Hedda. När jag kom hem började jag för första gången skriva själv. Det Ellroy gjorde med 50-talets Los Angeles måste någon kunna göra med det Stockholm jag såg omkring mig i rättssalen.”
39 år
The Power of the Dog av Don Winslow
”Den här romanen utgör första delen i Winslows Kartell-trilogi, enligt mitt tycke världens bästa episka boksvit. Det är en berättelse om hur ett system – i det här fallet amerikanernas ”War on drugs”– äter upp alla som försöker kontrollera det, oavsett vilken sida de står på. Korruptionens mekanik kände jag igen från många klienters sätt att tänka. Steget mot gärningen sker sällan på ett enda ögonblick, utan i tusen små eftergifter som var för sig går att försvara. The Power of the Dog handlar inte om onda människor. Det är en bok om rimliga beslut som staplas på varandra tills resultatet blir monstruöst. Den påverkade mig i hur jag kunde beskriva
gärningsmän.”
51 år
Fars rygg av Niels Fredrik Dahl
”En smal bok om en son som bär sin idag döde far, bokstavligt och i sig själv. Men titeln säger i övrigt nästan ingenting om den egentliga handlingen. Den återhållsamheten söker jag mig till nu – ett språk som litar på att läsaren fyller i det outtalade. Dahl skriver om kärlek utan att någonsin nämna ordet, och om sorg utan att dramatisera den. Jag är i en ålder där jag börjar se mina egna föräldrar bli sköra, och jag läser den här boken annorlunda än jag skulle ha gjort för tio år sedan. Den är ett slags måttstock för hur lite som faktiskt behöver sägas. Ibland räcker det med en lugn röst i mörkret.”
Jens Lapidus
Jens Lapidus, född 1974, arbetade i femton år som jurist och advokat innan han 2006 debuterade med ”Snabba cash”. Romanen blev ett litterärt genombrott, sålde i hundratusentals exemplar och kom att definiera en ny våg av svenska kriminalromaner med sitt höga tempo, autentiska språk och skildring av Stockholms undre värld. Sedan dess har Lapidus etablerat sig som en av Sveriges mest lästa och internationellt uppmärksammade författare, med böcker översatta till ett stort antal språk och flera framgångsrika film- och tv-adaptioner. Med ”En vän och en bror”, som utkommer i oktober, tar Lapidus ett steg i en ny riktning. Romanen beskrivs som en känslomässigt driven skildring av manlig vänskap, lojalitet och identitet.