• Få kingmagazine.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Ikonen: Hur Andy Warhol blev en hyllad popkonstnär

    Han gjorde konst av dollarsedlar, kändisar och soppburkar. Andy Warhol var popkonstnären som ställde frågan om vad konst egentligen är. Men den stora gåtan är varför fler inte minns honom för hans stil.

    Ikonen: Hur Andy Warhol blev en hyllad popkonstnär
    Foto: Getty Images

    Studentrevolutionernas år 1968 är det många som radikaliseras. Den feministiska författaren Valerie Solanas är en av dem. I hennes fall går det över styr. Efter att ha varit med i periferin av konstnärsstudion The Factory i New York väcks hennes hat mot grundaren Andy Warhol som hon menar har alltför stor kontroll över hennes liv.

    Den 3 juni går hon dit och skjuter honom. Warhol blir svårt skadad och är nära döden. 

    Solanas får senare diagnosen paranoid schizofreni och döms till vård. För hennes offer får mordförsöket också stora konsekvenser, Andy Warhol blir aldrig samma person igen. Den mytomspunne mästaren i mörka solglasögon, randig tröja och peruk har fått betala ett högt pris för att vara en del av den kändiskultur han sedan barnsben varit så fascinerad av.

    Att Andy Warhol skulle bli hyllad konstnär, regissör, producent, filmare och entreprenör är det inte många som tror under hans första år. För när Andrew Warhola, som han egentligen heter, växer upp finns det inget som pekar i den riktningen.

    Han föds i Pittsburgh den 6 augusti 1928. Föräldrarna Andrej och Julia kommer från nuvarande Slovakien till USA i hopp om ett bättre liv. Men familjen får det knapert i sitt nya hemland. Andrej hankar sig fram på jobb i kolindustrin och byggbranschen.

    Tidigt är det uppenbart att Andy sticker ut. På många sätt.

    Han lider av danssjuka – i dag Huntingtons sjukdom – som kan påverka balans och finmotorik. Det gör att han tillbringar mycket tid hemma. Han läser serier, tecknar och lyssnar på radio. Redan som barn är Andy Warhol också djupt fascinerad av Hollywood och kändisskap. Han börjar samla autografer. Som åttaåring får han ett signerat foto av sin idol, skådespelerskan Shirley Temple.

    Men omgivningen beundrar också Andy Warhol. I skolan uppmärksammas hans teckningar, vilket senare leder vidare till konstskolor och jobb som illustratör och designer i reklambranschen.

    Han flyttar till New York 1950, mitt under brinnande Mad Men-era, där sekreterare i korta kjolar passar upp på rökande män i skräddarsydda kostymer och smala slipsar.

    Varning på stan. Andy Warhol, Grace Jones och Keith Haring. Foto: Getty Images

    Vid den här tiden är Andy Warhol långt ifrån en nytänkare rent stilmässigt. Han påminner om en foträt revisor med kostym, vit skjorta, fluga och preppybrillor. 1952 flyttar Warhols mamma in hos honom och bor där fram till sin död 20 år senare.

    Snart börjar Andy Warhol gå från kommersiella uppdrag till egen konst. Under 1960-talet blir han en del av pop art-vågen. I sin konst använder han dollarsedlar, Coca-Cola-flaskor och Campbell's soppburkar. Warhol avbildar också ikoniska kändisar som Muhammad Ali, Marilyn Monroe och Elvis Presley.

    Det här är en inriktning som delar både publik och kritiker. Vissa menar att Warhol, Billy Apple, Roy Lichtenstein och de andra i pop art-gänget använder populärkultur och masskonsumtion som en slapp genväg till ett konstnärligt uttryck. Anhängarna ser det i stället som en innovativ samtidskommentar som ställer den provocerande frågan: Vad är konst egentligen?

    Men den stora frågan är snarare: Vem är Andy Warhol egentligen?

    Artiklar, biografier och dokumentärfilmer har försökt besvara den frågan. Ingen har lyckats särskilt bra, trots att det gått 31 år sedan Warhols död. 

    Den legendariske konstnären är lite som Tintin. En person vars egen personlighet är svår att ringa in, men som har en magnetisk förmåga att dra till sig färgstarka personer.

    Det blir aldrig tydligare än under 1960-talet, då Warhols The Factory blir den moderna konstens epicentrum. 

    Stammisarna är en brokig skara bestående av bland andra författaren William S Burroughs, den då unga artisten Madonna, skådespelerskan Liza Minnelli och fotomodellen Grace Jones. För att inte tala om artisterna John Cale och Lou Reed som tillsammans med modellen Nico bildar The Velvet Underground, bandet som under en tid leds av Warhol.

    Men till The Factory kommer också drag queens, rännstensbohemer och psykiskt sjuka författare som Valerie Solanas.

    Att Warhol känner samhörighet med outsiders är kanske inte så konstigt. På ytan är han en insider som umgås med kändisar på nattklubben Studio 54. Men han är också annorlunda på många sätt. Andy Warhol visar tydliga tecken på Aspergers syndrom och är ofta obekväm i sociala situationer.

     

    Foto: Getty Images

    Trots detta har han modet att vara öppet gay under en tid då få offentliga personer vå­­gar stå för det. Konstnären själv säger i vuxen ålder att han är oskuld, även om det senare motsägs av tidigare pojkvänner och älskare.

    Mer entydiga är anekdoterna om Warhols relation till sitt eget utseende. Han retuscherar bilder av sig själv, bär ofta peruk och skönhetsopererar sin näsa.

    Det där med peruken kan förresten innebära problem.

    Vid ett tillfälle skojar en liten flicka med Andy Warhol, sliter av honom perwuken och springer därifrån. Det är ett skämt som konstnären inte uppskattar. 

    "Jag kan inte förstå att jag inte puttade ut henne från balkongen", skriver Warhol i sin dagbok.

    Förutom peruken blir de genomskinliga glasögonen ett av hans stilmässiga signum. Liksom bredrandiga T-shirts, punkiga skinnjackor, safarijackor och polotröjor. Favorit­accessoar är utan tvekan en kamera (super 8, engångsvarianten eller polaroiden). 

    Den 22 februari 1987 går Andy Warhol bort efter komplikationer i samband med en gallblåseoperation. Släktingarna är upprörda och menar att det handlar om läkarslarv. De stämmer sjukhuset, vilket slutar med att parterna på amerikanskt maner förlikas utan att saken hamnar i domstol.

    Han begravs iklädd en svart kashmirkostym, paisleyslips, platinafärgad peruk och solglasögon. I handen håller den djupt religiöse Warhol en liten bönebok och en röd ros. 

    Ett av Andy Warhols mest bevingade citat är när han förutser att "i framtiden kommer alla att vara kända i 15 minuter". Men det är oklart om han verkligen sagt så. Det här är ett citat som dök upp i samband med Warhols utställning på Moderna museet i Stockholm 1968. Men det kan lika gärna ha varit konstprofilen Pontus Hultén, då chef för museet, som yttrade orden.

    Tjeeena, Andy Pandy. Foto: Getty Images

    Däremot råder det inga tvivel om att Andy Warhol har bjudit på många andra minnesvärda sägningar. Inte minst i sin kändisskvallriga dagbok:

    "Danny DeVito är så söt, vi borde alla gifta oss med honom faktiskt. Han är helt enkelt förtjusande."

    Dessutom:

    "Det var en tråkig fest. Inga stjärnor. Bara Nancy Reagan, presidenten och fru Carter. Det var rena firmafesten."

    Och inte minst passagen där Andy Warhol skriver om när kvinnan som senare blir legendarisk chefredaktör på Vogue försöker få jobb på tidningen han grundat:

    "Anna Wintour ville ha jobb på Interview, men jag tror inte hon vet hur man klär sig, hon klär sig faktiskt för jävligt."

  • Få kingmagazine.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!